The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Sorgens ängel är här...

(...)
Sorgens ängel visar sitt majestät
i vita fjädrars självsäkerhet.
Hans stillsamma uppenbarelse
fyller dig med tårfyllda sanningar.
(...)
Mitt sinne har fördunklats av hur dyster himlen har tett sig idag; tunga molnslöjor kring solens glans och regnets hårda piskande mot marken nedanför. Det är svårt att dysterheten i sig inte väcker de känslor av sorg, som jag så skickligt har stuvat undan den senaste tiden. Med ens är man tillbaka i den djupa avgrunden som man befann sig i, tiden efter händelsen. I ett tillstånd av apati och förvirring, var man lamslagen inför det faktum att en som stod en så nära, så hastigt rycktes bort ifrån en.

Det är inte förrän man står där på randen till Dödsriket, som man riktigt och ärligt reflekterar över vad som komma skall efter detta liv. Är det Ljuset som uppenbarar sig och omsluter en? Eller är det Ängeln i rummet som leder oss på den fortsatta vandringen? Vad har Du, min käre vän, tagit för en stig?

Alla glada minnen gör sig påminda. Men det är stunderna av oenighet och disputer som pockar på ens uppmärksamhet. Det dåliga samvetet är ögonblicken på plats för att frossa i sig av de destruktiva känslorna. Det är tungt, men det är naturligt. Som en vis själ sa till mig: "Man älskar en vän både för dennes goda och mindre goda egenskaper, men i stunder som dessa tar de sistnämnda överhanden."

Sorgens ängel är här, troget följd av Saknaden.

0 COMMENT(S):