The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

En kylig kväll i november

Så vill jag bli - B. Afzelius

Det blåste i mitt inre en iskall, höstlig vind.
Och frosten i mitt sinne drev pärlor till min kind.
Ock kylan trängde utåt och härdade mitt skinn.
Och huden blev en fästning som inget släppte in.

Då stod du där i vimlet och sträckte ut din hand.
Som polstjärnan på himlen som hjälper en i land.
Så råkades två stjärnor i rymdens oändlighet;
Två tynande lanternor på havets ödslighet.

Och den som börjat stelna, och trotsa kärleken,
befruktas till att leva och älska själv igen.

Så vill jag bli som Solen som värmer dina ben,
som luften och som Jorden; som livet dom dej ger.
Så vill jag bli som regnet, när vägen din känns hård,
och kunna fukta marken framför dej där du går.

Det är en kylig dag i november när han djupt försjunken i sina tankar strövar genom stan. Det har blivit hans form av terapi sen en tid tillbaka, att ströva omkring och gå i butiker utan att egentligen ha något specifikt mål. Att stanna upp för en stund, och stå mitt i myllret av stressade människor är en högst underlig känsla. För att iakttagaren är den osynlige som ingen ser, hör eller känner. Att inte ha något mål, är detsamma som att inte vara en av dem. Vem ser uteliggaren? Vem ser tiggaren? -Ingen. Om man inte tittar åt deras håll, finns de inte. Problemet existerar inte.

På sin vandring stötte han först på Lättjan. Han lockade med en bekymmerfri vardag utan att behöva känna frustration över världens orättvisor och människors missöden. Att själv ha ett bra liv är ju det viktigaste. Han bugade artigt och tog farväl.

Vid nästa gatuhörn stod Vällusten och lockade. Även hon menade att livet inte är till för att vandra igenom tänkandes för mycket, utan är till för att enbart levas ut. Släpp åtrån fri och njut av livets goda frukter, uppmanade hon honom. Han kramade henne hjärtligt och gick sen vidare.

När han som minst anade det, dök Hoppet upp. Hon sade inte mycket till att börja med, utan stod och iakttog honom med ett mystiskt leende på läpparna. I hennes närvaro kände han sig liten och obetydlig. Hans handfallenhet förvånade honom själv. Det lyste från hennes inre och spred sig utåt mot omvärlden. Hon tog honom i hand och de fortsatte vandringen sida vid sida...

3 COMMENT(S):

...Det var en bra dikt i alla fall.. >.> ^.^ <.< v.v
..resten kan man diskutera om hoho..

 

Oh My God, jag måste säga att du har god smak när du citerar dikter/sånger, Steve! "Så vill jag bli" är en av mina absoluta favoritsånger med Björn Afzelius...den handlar ju om att bli räddad av kärleken när man tror det är för sent, att vilja vara någons helt och fullt, hela vägen ut! /Filip

 

:P Det var faktiskt en vän som läste upp den för mig, och jag tyckte om den direkt.. Så jag kan inte ta emot komplimangen denna gång ;)