The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Mot rasismen i motvind

I vanliga fall brukar jag inte vilja deltaga i manifestationer eller demonstrationer av olika slag, med flera olika anledningar, varav någon jag ska återkomma till lite senare. Men i år, på årsdagen av Kristallnatten (som ägde rum natten mellan den 9 och 10 november 1938), ville jag bidra med det lilla som jag har, mig själv.

Inte många hade samlats till fackeltåget i fredags, till minne av Kristallnatten. Det var faktiskt pinsamt få människor som hade slutit upp den kvällen. Förmodligen berodde det på de hårda vindar som drog över Malmö den kvällen. Men även hårda politiska vindar drar nu över hela vår kontinent. Extremismen på både höger- och vänsterflanken växer sig starka, främlingsfientligheten ökar överallt, och ordet solidaritet äro bortglömt. Jag är medveten om att vänstern tjatar sönder ordets betydelse och använder det i alla sammanhang där de vill förmedla de själva som folkets, de fattigas och de sämre ställdas parti. Men verkligheten är den, att egoismen alltmer genomsyrar vårt samhälle. Det är en kall värld vi lever i, mina vänner.

När så fackeltåget gick mot Möllevångstorget, marscherade vi i kraftig motvind. Det var nästan lustigt hur väl den bilden beskriver verkligheten, där bekämpandet av rasism, nynazism, och fascism, faktiskt har hamnat i motvind. Facklorna var ständigt nära att blåsas ut, men letade sig var gång tillbaka för att lysa upp vår väg igen.

Tåget rörde sig sakta men säkert framåt, till utropet av slagord. Min första tanke var att slagord inte hör hemma i fackeltåg (dessutom var det dåliga sådana), och min andra tanke var att just det (skrikandet) kan vara orsaken till den dåliga uppslutningen. För om man tänker efter, varför fanns det inga borgerliga partier bland medarrangörerna? Är inte rasismen en angelägenhet som angår oss alla, oavsett partipolitisk tillhörighet? Varför har manifestationer av detta slag fått en sådan vänsterstämpel? Varför kändes det som att ställa sig bland Ung Vänster sympatisörer? Möjligtvis är det därför som jag inte varit mer aktiv i sådana här aktioner tidigare, för jag känner mig inte som en av dem.

För att kunna samla folket till manifestationer som angår samtliga samhällsgrupper måste allt som har med partipolitik att göra, sättas åt sidan. Gör vi inte det, är chansen liten att vi ska kunna ena folket under demokratins och frihetens fana.

0 COMMENT(S):