The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Circle of Life

Ännu ett år går mot sitt slut och ett nytt är till att ta vid. Året som gått har varit kantad av många hinder och på många sätt inneburit en stor utmaning både personligen och för omvärlden i sig. Det som jag trodde skulle vara ett möjligheternas år för mig själv, fördunklades ögonblickligen den fredagen i slutet av september. Med ens gjorde sig livets baksida sig påmind, och jag stod handfallen och handlingsförlamad. Även om jag idag säger att: "Det är OK nu.", så är det inte alltid det. Energidepåerna är sedan länge uttömda och kroppen säger ifrån alltför ofta på senare tid.

För världen i övrigt har vi fått beskåda hur extremismens låga ännu brinner starkt, där en minoritets åsikter och uppfattningar tvingas på majoriteten genom omoraliska handlingar såsom självmordsbombningar. Det skamliga är att det görs i religionens namn, vilket får omvärldens avsky att oriktigt riktas mot en hel religions trosbekännare, samtliga muslimer. Även om Koranen talar om jihad (kamp), på många ställen är det aldrig ett angreppskrig som förespråkas, utan försvarskrig, och det endast när fredliga lösningar visar sig vara misslyckade. Självmordsbombningar är inte försvarligt utifrån ett religiöst perspektiv när oskyldiga människor, barn och kvinnor skadas. Det senaste offret för extremismen är Benazir Bhutto, som mycket möjligt hade kunnat bringa stabilitet till ett Pakistan som törstar efter lugn och fred.

Våldet har spridit sig till samtliga åldrar och samhällsgrupper. Vi har fått bevittna skolmassakrar, utbrett ungdomsvåld och terrordåd utan dess like. Även det faktum att militärdiktaturer ännu existerar i vår tid har gjort sig påminda med hjälp av Burma-munkarnas fredliga marscher rakt in i vårt samvete. Sedan protesterna tystades ned med våld har det varit kusligt tyst. Vi har glömt.

Vår illa skötta förvaltning av jordens tillgångar och resurser har återigen gjort sig påmint på ett mer våldsamt sätt än tidigare; naturkatastrofer med större omfattning och klimathotets ökade närvaro. Varför har vi fått en så mild vinter? Eller är det kanske fortfarande höst?

Men inget mörker är ogenomträngligt; efter flera decennier enades slutligen protestanter och katoliker om att samregera Nordirland, vilket betyder ett återupprättande av självstyret i regionen; Israel och Palestina sätter sig åter vid förhandlingsbordet för att få till stånd ett fredsavtal under 2008; världens länder lyckades enas kring en gemensam färdplan vid FNs klimatmöte i Bali; men framför allt har vi sett att underverk blir till när vi tillsammans gör en ansträngning, vare sig det sker i Kungsholmen eller ute i världen.

På intet sätt vill jag tro att 2008 blir ett lika mörkt år som 2007 har varit. Det finns potential för att vi ska lyckas vända den negativa utvecklingen och bringa frid och fred till vår värld. Många har sagt det förr, men det tåls att sägas igen: "There is still hope". Det måste finnas mörker för att ljuset ska kunna existera, det måste finnas död för att det ska finnas liv.

The Phoenix will rise from the ashes.
She will get up from her fiery torment
And be stronger for it.

3 COMMENT(S):

"All the darkness in the world can not extinguish the light of a single candle." - Francis of Assisi

 
Klas-Åke Göransson

Horrendous, but hopefully this will be a better year.

 

Låt oss hoppas det! :)