The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Medborgarstatus: Invandrare

Nu när bostad är funnen finns det dessvärre en del formaliteter kvar att ordna. Ibland önskar man väl att man fortfarande bodde på medeltiden, utan en massa personnummer som förföljer en, kors och tvärs över jorden. -Utvandring från Sverige, och invandring i Danmark. Nu blir jag slutligen en sådan som majoriteten av folket (på gatorna) alltid har trott om mig, en invandrare.

Viktigt är väl att anmäla utvandring till Skatteverket så att ett nordiskt flyttbevis skickas elektroniskt till Danmark, varefter jag ska skriva in mig i det danska Folkeregister. Sen får jag deras gula sygeforsikringskort. (Jag kan driva med mig själv där, men av respekt för mina gula vänner låter jag bli..) Likt i Sverige är resten av de nordiska länderna starkt beroende av det personnummer som ska användas för allehanda samhällsfunktioner. Big brother sees you.. Innan jag egentligen kan få ingå några avtal överhuvudtaget måste jag ha deras CPR nummer, vilket är den danska motsvarigheten till personnummer. Vilket föranleder en resa till Odense imorgon ... (allt detta flängande!)

Nobeldagen idag, mina vänner. Tänk om man någon gång i sitt liv får chansen att erfara den pompa och ståt som det innebär! Alla som sitter tills bords vid banketten i Stockholms stadshus är antingen prominenta medlemmar av samhället eller så har de minst sex/sjusiffriga belopp på kontona. När jag inte heller studerar på universitet i Sverige, försvinner också den lilla chansen att jag skulle få bli en av de lyckliga sextio studenter som vinner en biljett till evenemanget.

När Nobeldagen är avverkad, betyder det att det snart är Lucia-dagen, och sen rätt som det är, sitter vi framför tv apparaterna tittandes på Kalle Anka utan Arne Weise. Julen är den främsta av familjehögtiderna, och även den tiden på året då många människor känner sig som mest ensamma. Vi bör därför skänka en tanke åt alla de runtom i världen som inte har privilegiet att samlas kring en måltid och känna gemenskapen. Vi bör skänka en tanke åt alla de åldrade medborgare som har hjälpt till att bygga upp vårt samhälle, men som nu på ålderns höst sitter ensamma och bortglömda. Vi bör även skänka en tanke åt alla de som inte längre finns vid vår sida. Min vän.

0 COMMENT(S):