The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Början på en ny början

Det har knappt gått fem dagar sedan jag tog min (extremt tunga) resväska och drog över sundet till Odense. Det var faktiskt väldigt konstigt att för första gången komma till ett hus där endast en själv ägde tillträde. Det var konstigt att inte höra ett smack när man kom innanför dörren, ingen liten unge som skrek inifrån lägenheten: "Gá-gá!" (betyder storebror på asian tongue)

Men det konstigaste var nog att allt man gjorde helt plötsligt var till sig själv: man lagar mat till sig själv, man tittar på tv själv, man diskar själv, man pratar med sig själv (skojar! Har inte blivit schizofren)... Men poängen är det att det är en omställning som tar lite tid att vänja sig vid, oavsett hur mycket jag längtade efter lite tystnad och privatliv när jag fortfarande bodde hemma.

Sällskapssjuk som jag är blev jag nästan lite desperat de första dagarna innan introduktionsdagen kom. Jag hade ju knappt någon kontakt med någon mänsklig varelse förutom sådana som man träffade på i affärerna. Och hur givande är den kontakten tro? Men sedan kom så den dagen som jag har väntat på i ett halvår. (För att ge det extra tyngd så kan vi säga två och ett halvt år!) Det var så nervöst att man knappt kunde sova kvällen innan. Magen skruvade sig och man gick igenom ett scenario efter det andra i huvudet, där det blev mer och mer skrämmande om hur misslyckat det kunde bli..!

Jag kom då in till universitetsområdet på morgonen och genom de mäktiga portarna till det som kommer att bli mitt tredje hem under de närmaste sex åren (om man inte floppar och blir hemskickad efter misslyckad examen..) Det kändes stort, och det var också väldigt stort! Man kan ta sig en träningsrunda här inne, och jag är väldigt säker på att jag kommer att behöva fråga efter vägen många gånger framöver. Eller så går man omkring som en japanes på turistjakt, med en karta i näven och systemkamera kring halsen...

Hursomhaver (innan mitt batteri dör..), blev den gemensamma introduktionen något av en upplevelse i sig bara det. Utdelning av stipendium på 20.000 DKK (redan?!), blixtkurs i palpation (på bänkgrannen), sagoberättande ur ett anatomiskt perspektiv (!), en svensk tjej som blir hemskickad eftersom systemet verkade ha gjort ett fel och hon ska börja först i september, en kille som sjunger en kärlekssång och friar till sin älskade pojkvän (och hånglar framför samtliga förstaårsstudenter). Kan det bli mer härligt än detta?

De orden som har varit i fokus under dagarna är: "Hygge dig!" Festa, festa, festa, mera festande... Men otroligt nog har det självklart givit resultat. Man har lärt känna så många redan och det känns bra det här. Det som jag var mest oroli inför, danskan, verkar inte vara ett lika stort problem längre. Under två dagar har jag lärt mig att urskilja ORD istället för det SLUDDER som kom ur munnen på danskarna. Det artar sig, och det kan gå hela vägen faktiskt!

En god början, kan bara leda till ett gott slut.

PS. Det visade sig senare att allt som visades var en enda välplanerad show, förutom dekanens välkomsttal förstås. Så lätt delas väl inte 20.000 kr ut...

7 COMMENT(S):

Väldigt kul att du verkar ha funnit dig till stads så snabbt! Du får berätta mer utförligt när du VÄL RINGER..!

Btw..din svenska har redan börjat gå förlorad.. "Ett gott början"??!?!?! *dänger en sko på dig* Din grammatikdödare...

 

Det låter allt väldigt spännande måste jag säga! Jag har själv på senare tid föreställt mig att bo i Danmark, men inte så ute på vischan som Odense är utan snarare Köpenhamn då ;-).
Förresten var jag inne på din systers blogg (hej på dig förresten) och tappade hakan när jag såg hur otroligt lika ni är, i ert skrivsätt. Detta väldigt reflekterande med en melankolisk touch tycks vara ett släktdrag. Mycket intressant. Jag önskar att min syster också kunde skriva så fina saker om mig!
Kram på er och er fina syskonkärlek och börja nu inte plugga ihjäl dig direkt!

 

Haha, det verkar ju ha varit en riktigt rolig introduktionsdag=) Skönt att höra att danskan redan känns bättre! Det ger mig hopp! Ha det sååå braao!

 

ja du syrran, det blir lite fel när man måste skriva snabbt innan batteriet dör och när man har hört det danska ordet "GODT" hela tiden! Det blir därför automatiskt "godt begyndelse.." :P

Det är inte vischan Jenny! :P Det är Danmarks tredje största stad. Jo, vi har en väldigt bra relation jag och syrran. :) Är det verkligen såå likt? :P

Oh Karro, det är introdagAR :P Introduktionsförloppet fortsätter :) Om två veckor blir det en weekendresa ut till landet.. undrar vad man gör då? :P

Ha det godt mine kære piger og drenge! ;o)

 

Hej gubben!
Tack för mailet du skickade till mig häromdagen.
Va bra att du börja känna dig stadgad i Odense. Det skulle nog vara väldigt jobbigt annars.
Din syster Liz skall ju inte yttra sig om det svenska språket. Under lördagen kom det typ bara två ord från hennes mun och ofta kom det också. 1) insnöad 2) skabbigt!!
*fniss*......
Men vi hade roligt den kvällen, eller hur Liz??
Lycka till med allt! :)

Kramizzar Dai-såo

 

Whaaat dai sou?? Överdriva liiite nu va? Jag blandade faktiskt de två orden med en massa andra BILDADE ord! Så insnöad är jag inte woh!
Men joo, vi hade riigtiiigt kul ^^

 

Tack för lyckönskningen, dai såo! Hoppas det nya året är ett ännu bättre år! Kram