The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Första skoldagen

...så var den över.

Det var aldrig en "ont-i-magen"-nervositet som dök upp, snarare en "wow-nu-börjar-det"-känsla. Jag har ju hittills endast varit på universitetet under sena tider, men nu i morse när man steg in och hörde sorlet och kände energin som fanns inuti denna byggnad, är det mäktigt. Jag kunde inte hjälpa att mungiporna smög uppåt. Det är helt klart en väldigt krävande tid som jag har framför mig, men likväl är det så himla spännande och roligt!

Alla människor är väldigt tillmötesgående och trevliga dessutom, man håller om varandra och hjälper varandra. Vi stod till exempel i universitetets bokhandel och samtalade lite om vilka böcker vi skulle köpa, och några svenskor kommer fram och berättar för oss att det knappt är lönt att köpa en viss lärobok eftersom det inte är nödvändigt. (Vem, VEM, brukar råka ut för sådana förmånliga tips i Sverige?) Dessutom tipsade de om att jag som svensk måste vara på de danska bankerna så att vi får ett VISA/DAN kort och inte något sketen VISA/Electron kort. (Eftersom Danmark utmärker sig själva på kartan genom att bruka ett eget VISA-system, där endast ett DAN-kort funkar oavsett om det är VISA eller inte.)

På tal om bokhandeln, har jag redan pungat upp med en tusing för böcker! Tänk er Harry Potter filmerna när de ska till The Diagon Alley för att köpa böcker innan skolstart. Lyckligtvis är vår lista inte lika lång. Men olyckligtvis saknar jag Potters valv fylld med guldmynt! Mycket möjligt att jag är dum någonstans som inte kollade upp priserna först eller efter begagnade böcker, men efter en snabb kik på nätet och en snabb koll med läk. stud. vännen i Uppsala, kan vi konstatera att det var en god affär ändå. (Alla studenter får tio procents rabatt dessutom...) Men nog svider det, och jag kan inte förstå hur studenter kan klara sig om man inte har besparingar som man kan ta ifrån. Jag förstår gott och väl varför många blir tvungna till att äta nudlar hela veckor...

Jag har även kommit i kontakt med en annan sida av studentlivet: när det bjuds på mat, är samtliga, jag betonar samtliga studenter likt gamar. Vi bjöds på lunchmackor, frukt och vatten, och nog såg man att många tog lite extra frukt och mackor... För så är det, det man inte behöver betala för, det smakar bättre! (Jag till och med åt en OST och skink macka. De som känner mig väl förstår nog hur lågt jag har sjunkit nu vad gäller mina matvanor.)

På tal om mat, hoppas jag att ni känsliga läsare inte äter nu medan ni läser det här. Vi tog en liten guidad tur runt universitetet för att göra betongklossen och alla dess gångar mer logiska. Då gick vi naturligtvis även till avdelningen där likdelar förvaras. Likdelar som man kan ta ut och undersöka, och färdiga preparat i glasmontrar. Det som gjorde störst intryck på mig var foster i olika stadier av graviditeten. En syn som får mig att förstå abortmotståndare snäppet bättre faktiskt...

Doften av formalindränkta likdelar är inte som Gucci parfym precis. Dessvärre tillhör jag inte den lyckliga skaran som studsar upp och ner av upphetsning så fort man talar om att skära i lik. Jag vet inte vad jag känner inför att snart närvara vid obduktioner och ta i likdelar, men jag hoppas att det blir något som man så småningom vänjer sig vid. Första gången är ju alltid .. ja, första gången.

Nu får mitt herr- och damskap ursäkta mig, för jag ska nu förbereda mig inför den första föreläsningen imorgon! (Snacka om att bli extra energisk på grund av en skolstart!)

7 COMMENT(S):

Likdelar, nja jag vet inte. Låter inte särskilt lockande asså.
Jasså minsann! Du äter ost din rackare...
det låter ändå som att livet där borta verkar ganska skapligt. Hoppas det forsätter att vara lika spännande. det är iallafall riktigt spännande att läsa, så hoppas du har tid att hålla igång skrivandet! kram på dig

 

ewww likdelar...yuckiii!!menmen..du kommer att vänja dig geh. skriver mer...beskriv gärna hur d ser ut och sånt..så att man verkligen vill kräka när man läser d =P (vilket bra bantning..komma in och läsa din blogg och börja kräka bleeehhhh) LoL jk jk..saknar allt fikande me dig. See you when u are back lah. Take care ~Kelly

 

Hah..! Snart börjar du väl att älska ostbågar också din hycklare!

 

Jo, men allt är nytt, intressant och coolt än så länge! Det är med intensiv nyfikenhet som jag följer utvecklingen varje dag! Men jag försöker hålla igång skrivandet Caroline, jag vet inte vad jag ska skriva ibland bara.. :P

Haha, lilla Kelly! Varför nämner du bantning? Jo, fikandet får vi ta när jag är in town. :)

Ostbågar... ehh, nej, där går gränsen sister! Jag har börjat äta massa paprika också...

 

hej steve!
tack för en användbar blogg:) precis vad jag letat efter. funderar över att söka in till odense men jag oroar mig över danskan. Jag förstår visserligen det mesta när jag har varit och hälsat på i köpenhamn, men det är ju en sak att kunna beställa mat av en dansk servitris och en helt annan att läsa feta facklitteratursböcker på danska... jag kunde inte hitta att du skrivit något om problem med språket... kunde du danska redan innan du började studera? eller har du lyckats lära dig det under tiden?
Mvh Julia i Lund.

 

Hej Julia!
Glad över att du finner bloggen användbar! :-)

Ah, underligt att jag inte har skrivit något om språket... Men det borde jag faktiskt göra.. tack för idén! :-P Men tills jag levererar en längre reflektion vill jag säga att man förr eller senare kommer in i språket. Det finns vissa finesser som man lär sig och gör övergången mellan svenska och danska lättare.

Det är ingen dans på rosor precis, och många av deras ljud finner jag svåra att uttala. Men vi är nog inte så gamla än att vi inte klarar av att lära oss ett nytt besläktat språk. :-)

Jag hade i och för sig läst en termins danska innan jag flyttade hit, vilket hjälpte mig med det skriftliga en aning. Men vad gäller det muntliga finns ingen genväg. Det handlar om att tala, tala och tala. Om man umgås med danskar så kommer det snabbare än om man umgås med svenskar, logiskt nog. :-P

Så för att sammanfatta, oroa dig inte över språket. Det kan vara ett hinder, eller snarare en låg tröskel, i början, men när du väl är över, så ska det nog gå. :-)

Ställ gärna fler frågor när de poppar upp! :-)

/Steve

 

tack Steve! nu är jag inte längre lika rädd:)