The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

En veckas studier

Jag har aldrig varit med om att en vecka har gått så otroligt trögt. Du läste rätt, trögt! Jag vill tro att det beror på allt nytt som händer runt omkring en hela tiden och att man helt plötsligt har en agenda. Man har något som ska bli gjort till en viss tidpunkt och man har ett hem att ta hand om. Det får mig att ytterligare förstå varför så många förkastar alternativet att studera vidare, för att istället hoppa på "Jobb-tåget" direkt. Det tröttar ut en väldigt mycket.

Jag minns att jobbet på gymmet varken var stimulerande eller något aktivt jobb, därför har jag nu till min förskräckelse upptäckt att jag har utvecklat förmågan att slösurfa i timmar väldigt skickligt. Timmar kan flyga förbi utan några som helst problem.. Den förmågan är ett förfärligt handikapp med tanke på vad som förväntas av mig nu på medicinstudierna. Men jag antar att det hör till ovanligheterna om man inte råkar ut för en trög start.

Men jag är oerhört förväntansfull efter en vecka här. Jag längtar efter då alla de tråkiga delarna är över (läs Cellbiologi) och när det andra tar vid. Det är fortfarande lite för tidigt att drömma om det kanske, men det är nog varje medicinstudents våta dröm; att få ta på sig den vita läkarrocken... Läkarvännen i Uppsala gjorde det för en tid sedan och jag tror att hennes puls låg på en konstant hög nivå i minst en vecka...

3 COMMENT(S):

Steve, om du blir orolig för att du är ovanligt trött på kvällarna, och inte orkar sitta och snacka med dina medstudenter i flera timmar, så kan jag lugna dig med att det är helt naturligt.

givetvis är det så för alla som flyttar och börjar på ett nytt kapitel i livet, att man blir överväldigad av nya intryck hela tiden. Men denna känsla både förstärks och förlängs om man dessutom befinner sig utomlands. Det är ansträngande att prata ett annat språk dagarna i ända.

 

Haha.. längta du på! Kommer nog ta ett tag innan din våta dröm slår in :P Farsan och morsan talade såååå gott om dig i templet idag förresten................*oändliga punkter*

 

Puh, du är underbar på att lugna ner uppstressade stackare, Jenny! :oP

Den tröttheten förstärks ytterligare efter en intensiv helg på landet med samtliga medicinare.. ett intressant kapitel i sig som ska bloggas om längre fram. :o)

Vad ska jag säga, kineser och asiater i största allmänhet skräder inte orden när de marknadsför sina ungar på köttmarknaden, mina vänner! ;o)