The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

När kaoset har lagt sig

Det vore felaktigt av mig att använda ordet "glad" när jag beskriver känslan av att nu bo själv i en rymlig tvåa i centrum av Odense. Trots att bollen har satts i rullning här, tar sig tankarna gärna en tripp tillbaka till Malmö; till barnfamiljskaoset hos familjen. Det kaos där man behöver en titaniumkapsel för att kunna undvika energiförluster. Efter ett samtal igår med mor, upptäckte jag en gnutta längtan efter det enkla livet igen. Ni vet, det livet där man till synes verkar långsamt driva framåt på vattnet på en halvrutten planka. Chansen finns ju att den ruttnar igenom och att man faller ner i djupen, men så länge den håller, finns inga bekymmer. Livets enkelhet i ett nötskal.

Vi människor är underliga varelser, för vi siktar alltid på att få det som vi inte har för stunden. Vi blir aldrig någonsin nöjda, om vi så lade hela världen för våra fötter. Nästa naturliga steg hade ju varit att erövra galaxen. Så nu när jag har fått mitt lugna (som i: avsaknad av högljudda ljudkällor), stressfyllda, och självständiga studentliv, är jag då nöjd och glad?

Det är när kaoset har lagt sig, som man får chansen att se en skymt av skönhet även hos det fula, det primitiva, det destruktiva som har varit... Det är förmodligen en väldigt underlig tanke att förstå, men vi människor beter oss gärna som sköldpaddor. När vi står inför något nytt, främmande eller skrämmande är den sanna instinkten att snabbt krypa in i vårt trygga, bekanta skal, oavsett hur djävligt det må vara där inne.

8 COMMENT(S):

Jamen DU är en sköldpadda storebror Steve ;-)

Och förresten, hur uppstod företeelsen med de "Luuska" metaforerna?

I övrigt: vad är egentligen så fult med att studera som läkarstudent i det hyggeste land ever? :-)
Kram på dig, hoppas att vi hinner ses i sommar! (jag har ju andra terminstider tyvärr)

 

Anta utmaningarna och ta tag i möjligheterna. Varje dag blir en erfarenhet som kommer att forma dig i dit liv.

 

Nämen käre bror. Jag måste faktiskt säga.. att av alla dina inlägg hittills, så var detta det absolut bästa jag har läst. Både innehållsmässigt, stilmässigt och känslomässigt. Väldigt tänkvärd blogg dessutom. Kramar..

 

hej steve! jag tycker att din blogg och dina tankar kring studentlivet, odense mm och ditt sätt att reflektera är jätteintresant.. du skriver så poetiskt!! hoppas dte är bra med dig aoch att du gör nåt kul i helgen1 själv ska jag på fest hos "norskan2 om du vet vem det är!.. //Agnes

 

Hej Steve!
Via Elles blogg leddes jag vidare till din. Upptäckte det rätt så sent men läste igenom allt (det enda som påminer mig om en sea tiden just nu är min snarkande moster i bakgrunden.)Du/dina blogg är väldigt inspirerande och upplyftande. Känner mig på hugget till fortsatta studier och har börjat se saker från annat perspektiv nu. Ser fram emot dina kommande blogg och lycka till med ALLT! //shalia

 

råkade skriva fel, sorry: den sena tiden*

 

Det är inte konstigt att man längtar tillbaka till det som varit trygghet för en! Trygghet är en konstig sak, som du säger, något man kan dras till hur djäligt det än må vara. Du skriver fint Stevieboy, är det sant som ryktet säger att du snart kommer till malmö?
Kramis

 

Har du hört sagan om den högmodiga haren och den flitigt kämpande sköldpaddan? Det är just den kopplingen som görs, Jenny. :) DU läser väl inte under sommaren Jenny? Vi måste ju ses! :S

Tack för den kloka uppmaningen, Micke!

Du var generös med superlativen idag, syster. Vad/vem har fått dig på gott humör? ;-)

Tack Agnes! Det är roligt att du tycker om det. Vi ses i dagarna. :-)

Shalia :-) Jag känner mig bara ärad av att du finner inspiration här! Men absolut, kämpa på och låt dig inte nedslås av tillfälliga motgångar! Visst är det så att vi blir framtida kollegor? :-)

Tack Caroline! Ryktet är nog sann. :-) Vi ses snart