The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

En grupp alfahannar

Är det inte hundrade gången som jag nu gnäller över att jag har svårt att få tid till allt? Men det börjar att fungera bättre, efter mycket "trial and error", har jag (förhoppningsvis) funnit ett nytt bättre sätt att anteckna på och studera inför de(n) kommande tentorna(-an). (Det är enbart veckor dit!)

Men vad som har hållit mig extra sysselsatt den senaste tiden, är just den så kallade "Studiestartsopgaven", där vi så här i starten kastades in i studierna (som om det behövs utöver Biblarna som vi ska ha läst under loppet av några veckor), genom att tillsammans i en grupp skriva ett projektförslag, likt en vetenskaplig rapport. Med risk för att tappa bort en stor del av alla läsare, kan jag inte låta bli att berätta att det handlade om huruvida den förändrade östrogennivån hos kvinnor efter klimakteriet, har betydelse för aktiviteten hos leverenzymet CYP2C19.

Jag måste absolut tacka IB för den goda förberedelse vad gäller skrivandet av vetenskapliga rapporter. Detta var precis det som vi gjorde under sista året, när vi skrev den så kallade Extended Essay (motsvarigheten till Projektarbete i de nationella programmen, med skillnaden att det är mycket mer strikt i utformningen och rent innehållsmässigt), just att utgå ifrån en problemformulering där man sedan successivt går igenom tidigare fakta och rön, för att sedan designa en egen undersökning och så vidare...

Ikväll efter den muntliga framläggningen inför handledare och tillsyningsman, och efter att ha blivit godkänd på den första delen i studiet, känns det riktigt skönt att få slippa vissa i gruppen ett tag. I slutfasen har det nästintill varit en maktkamp mellan samtliga medlemmar, fast det är mera riktigt att säga att det var mellan två läger i gruppen. Under evalueringen ikväll, var det någon som väldigt ärligt beskrev oss som en grupp alfahannar, alla med starka viljor och kompromisslösa. Jag kan inte minnas att jag någonsin har haft sådana motsättningar i en grupp förut.

Det får mig att inse hur viktigt det är med den utpräglade hierarki som finns inom vården. Det är det som möjliggör snabba beslut utan en massa tjafs. Hade inte anarki brutit ut om alla alfahannar/-tikar inom vården fått fria tyglar?

3 COMMENT(S):

Det gäller inom alla organisationer att ha en tydlig och klar ledare som tar fullt ansvar, då vågar nästa led ge sitt bästa för att backa chefen.

 

ingen kommunism inom vården alltså?
utpräglad hierarki.. hmm..börjar vi bli smått kritiska till demokrati??
:p

 

Jag håller med dig Micke, men om för många vill vara den klara ledaren då?

Jenny! ;-) Jag är så demokratisk man kan bli, kommunismen är inget lyckat koncept... vet vi ju ifrån våra History studies med Magnus! :-)