The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Frustration på frustration...

Mycket orättvisor ska vi få se och höra innan vi till slut får vila i frid. En del skulle vi kunna göra något åt om vi bara ville, men vad sägs om att ha uppskjutit rättegångar i över tre decennier? Moraliskt försvarbart? Knappast, det är verkligen som att skjuta rättvisan i foten! Nästan i stil med att använda Lagboken för lite underhållande prickskytte (vilket en amerikansk soldat i Bagdad upptäckte, men istället använde han Koranen. Otroligt kreativt!)

De otvivelaktigt skyldiga till folkmordet i Kambodja under de Röda Khmerernas styre mellan åren 1975-1979 slinker fortfarande igenom rättvisans hand. Varför gör man inte bara rättsprocessen snabb så att vi kan sätta Ieng Sary, Ieng Thirith med flera, bakom lås och bom, istället för att tjafsa om procedurens formaliteter? (Lite kort om själva bakgrunden i Kambodja under de åren har jag tagit upp tidigare.)

Jag är ytterst irriterad över att allt har tagit så lång tid. Överenskommelsen mellan FN och Kambodja om en rättegång kungjordes i 2003, efter sex års av segslitna förhandlingar. Sedan dröjde det fram till förra året innan de "misstänka" greps. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att komma överens om hur rättegångarna och lagstiftningen ska skötas, varför inte bara sätta upp en internationell domstol liknande de som har haft hand om brottsförbrytarna i Balkan? Varför kan inte myndigheterna i Kambodja ge med sig av landets suveränitet just i denna specifika fråga och låta utländska domare medverka för att få ett avslut på det hela? Är det inte viktigast att, efter alla dessa år, kunna ge offren och deras familjer upprättelse, samt kunna ställa ledarna av de Röda Khmererna inför rätta för alla de grova brott mot mänskligheten som de har gjort sig skyldiga till? Kan det vara så att nuvarande myndigheter ännu idag är infiltrerad med före detta Röda khmer kadrer?

Senast idag var det förhandlingar med en av de åtalade där Ieng Thirith ställde sig frågande till anklagelserna som riktades mot henne, och önskade att få bli frisläppt mot borgen:

Ieng Thirith denies any wrongdoing. In court her lawyer argued that she required regular treatment for both mental and physical conditions [and is therefore seeking bail].

(BBC News 21/5-08)

Det är klassiskt att bara rycka på axlarna, skjuta ifrån sig ansvaret och säga att man "inte kände till missförhållandena", och ännu mer typiskt av försvaret att hävda: "Min klient är inte vid psykisk välbefinnande." - Har hon någonsin varit det?!

2 COMMENT(S):

Har någon människa som ej i rent självförsvar tar någon annans liv eller inlflict pain on him/her någonsin varit vid sina sinnens fulla bruk? Jag delar din frustration min vän.

 

Jag är förvånad över att ingen bara stuckit ner dem med ngt "blunt" såsom det gjordes under de röda khmerernas gyllene ålder... onda människor får alltid ett långt liv...