The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Laddning inför tentapluggandet

Efter en snabbvisit till Malmö i helgen, kom jag tillbaka till Odense trött men belåten. Batterierna fylldes på (likt min mobiltelefon som blev ordentligt laddad igen efter sex veckor med en USB-sladd kopplad till laptopen), och jag kan nog tänka mig att ha kul med böckerna under de närmaste två veckorna utan att stupa på plats.

Det var otroligt och underbart hur pass uppvaktad jag blev, och det slog mina låga förväntningar med råge. Jag kände mig älskad! Det känns lite smått underligt att basunera ut det här på bloggen, men vad har man annars en blogg till om inte för att leda er på en stig till mitt inre. Och åldersnojan är försvunnen nu i alla fall, åtminstone för att bli 22. Nu är det ju 23 vi ska vara skraja för!

Som sagt så följer nu två veckors intensivt repeterande av allehanda spännande ting såsom: effektorer, DNA-replikation, transkription, translation, mitos, meios, genregulering, genteknologi, embryologi, teratogenesen, histologi... Vad kan vara roligare än det eller hur? Mitt ben bara rycker av spänning nu, för att få återgå till böckerna i läsesalen.

(Lite tisdagsläsning om idioterna i Burma. Låt oss förbanna de makthungriga generalerna i Burma. Må de brinna i de djupaste av helvetena som vi har i den buddhistiska tron!)

3 COMMENT(S):

22, 23 eller...... vad spelar det för roll???

Jag är mycket äldre än dig och lever gott!

Grattis i efterskott!

 

Jag tycker inte du skall tänka såååå mkt på åldern för att ju mer man tänker och är besatt ju fler gråa hårstrån får man.

//Dai sou

 

Tack Micke!

:-P Du vet hur jag är dai-sou, det finns ju en orsak till att jag redan har så många gråa hårstrån eller hur? ;-)