The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

På obduktion som medicinstudent

För en tid sedan nämnde jag att jag har fått närvara vid en obduktion av en patient, vilket inte är en helt vardaglig upplevelse för någon som varken arbetar som patolog, obduktionstekniker eller liknande. Jag blev smått förvirrad efter den upplevelsen, men även fast besluten om att stryka bort "patolog" från min lista över möjliga specialiseringsområden som jag kan tänka mig att genomgå efter grundutbildningen.

Jag hade vid andra tillfällen redan varit i kontakt med avlidna människor innan obduktionen, men det är lite smått annorlunda när man skär upp en människokropp för att undersöka den systematiskt och komma fram till en rimlig dödsorsak. Det är väldigt annorlunda att se samtliga inre organer ligga på ett steriliserat metallbänk i ett starkt upplyst rum med en patolog som noggrant granskar varenda kvadratcentimeter av dem, samtidigt som vi står och observerar det som läkaren gör och försöker förstå det som denne berättar för oss. Jag måste erkänna att jag fick lite spagettiben under en sekund när jag först fick syn på den uppfläkta kroppen.

Innan vi gick in salen trodde jag att det värsta skulle vara lukten som mötte en och att det skulle sätta sig på kläderna, och att man på grund av det skulle gå omkring luktandes som en slaktare resten av dagen. Men det var faktiskt inte så farligt, det satte sig inte på kläderna i alla fall (tror jag). Det luktade nästan så som det gör när man köper hem en massa grislever, -njurar, -hjärtan och sedan sticker ner näsan i plastförpackningarna. Eller så har åren med pollenallergi tagit död på mitt luktsinne.

En av de mer intressanta "ahha"-stunderna under den drygt tvåtimmars långa obduktionen, var när vi fick se det plack som sitter på insidan av blodkärl och med tiden kan vara orsaken till att kärlet stoppas igen och därmed orsaka en blodpropp. Det är faktiskt riktigt hårt och knastrar under kniven... Jag hade alltid tänkt mig något smått halvfast som stoppade genomflödet av blod, men inte att det var så hårt och kompakt. Det var även väldigt intressant att få se hur metastaser ser ut i ett påverkat organ.

Obduktionen avslutades med att man fick möjligheten att ta och känna på organen om man ville. Jag är lite förvånad över att jag inte drog mig för att göra det.

(Det ska framhållas att efter avslutad obduktion läggs alla organer på plats inne i kroppen igen och det sys ihop fint. Vill man ha en förnimmelse av hur det kan se ut, så googla på ordet 'obduktion' eller 'autopsy' och det kommer upp bilder som känsliga tittare inte bör se på. Tyskarna lägger speciellt upp rent sjuka bilder...)

3 COMMENT(S):

Din första obduktion Stevie, jag är mightystolt. :) Se du svimmade inte!
Och jag tror faktiskt att din näsa har nedsatt funktion efter år av pollenallergi... Det är lukten som är värst, och ens garderob luktar lik flera veckor efter. :P
Va?! Patologi som är så kul, varför strök du bort det?!

 

Helt intressant ju! Jag hade också velat vara med på en obduktion!

 

:-) Visst är du stolt fattema.. haha Jag hoppas inte min garderob luktar lik... fan också att jag har en nedsatt näsfunktion!

Karro, du kan kolla på bilder på nätet.. :-P