The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Ungdomens påverkan på sinnet

Har ni någon gång suttit och lyssnat på en person, som pratar/föreläser om något väldigt intressant, men det är som om orden bara passerar rakt igenom dig utan att du greppar något av dem, och tankarna flyr någon annanstans långt ifrån där du befinner dig just nu? Har du någonsin frågat dig själv varför orden inte berör dig trots att du egentligen är intresserad av vad som sägs, om du bara kunde fokusera och uppfatta vad som sades?

Beskrivningen ovanför är precis hur det oftast brukar vara på alla föreläsningar för min del. Föreläsarna är oftast inte av tipp-topp kvalitet och man märker att flera av dem väldigt gärna skulle vilja vara på en annan plats just då, än att stå framför 170 medicinstuderande. Passion för att undervisa saknas, och det blir ännu en sammanfattad genomgång av vad som står i böckerna... (Om jag har ätit en rejäl frukost kan jag följa med under timmarna utan att nicka till, annars blir det en kamp mot de extremt tunga ögonlocken.)

Häromdagen när vi var på en av veckans seminarier, där antingen äldre studerande eller annan personal på universitetet undervisar, var där en äldre studerande från kanske fjärde året som undervisade. Jag var ovanligt pigg genom hela genomgången och kunde hålla mig vaken, trots att det var i slutet av dagen. När jag satt där kom plötsligt svaret på min ovanstående fråga. Det var ju så klart dennes ungdom blandat med en god mängd av karisma! Man fångas av karisman som utstrålades och varenda ord hamnade inuti huvudet direkt, tydligheten på genomgången var slående, det mest essentiella betonades gång på gång för att förenkla vårt läsande, och man hade framför allt något vackert att titta på under tiden som kunskapen sökte sig in i ens inre.

Vad som behövs för att hålla sig vaken under föreläsningarna och på så vis förbättra inlärningen är alltså lite ögongodis! Synd att det inte finns några unga professorer... (Vi människor är så djuriska.. eller kanske är det bara jag som tänker på detta vis?)

3 COMMENT(S):

Visst har vissa människor olika uppfattningar om olika saker... För mig fungerar ögongodis som ännu en förutsättning till att helt eller delvis vara frånvarande...

 

Hahah så sant som Shalia säger, ibland tappar man fokus om det är för bra ögongodis, som en av mina arabiskalärarer, herregud! Så fin och hans karisma fyller hela rummet!!

Men jag håller med dig! Lärarens karisma har verkligen en avgörande roll för hur pass närvarande man är, tyvärr är nog många proffessorer oerhört bra forskare eller författare, men kanske mindre bra lärare?

Kul att du skriver så ofta nu!! Hinner ju knappt med, kram!!

 

Welcome back, Shalia :-) Jag vet vad du menar med att det kan göra att man blir mer frånvarande.. :-P Jag tror nog att jag menade ögongodis som inte stimulerar "den delen" av ens kropp och sinne... ;-)

Helt riktigt Caroline, många prof. borde bara hålla på med det som de är bäst på! Låt hellre bara professorer som tycker om att undervisa göra det! kram