The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Kasta in handduken bara!

Hur kommer man fram till slutsatsen att det spår som Du just nu är inne på, inte stämmer? Hur kan man veta att man har valt fel väg? Hur vågar man ta steget att vända om och börja om på nytt?

En kollega på jobbet har varit så modig att han har lämnat läkarutbildningen och valt att bli sjuksköterska istället. Ja, jag tycker att det är ett beslut som visar på styrka och självkännedom. Det måste ju ha varit ett beslut som har vuxit fram och bekräftats av olika saker och personer. När jag fick höra om det blev jag till en början ganska så förvånad, för när vi arbetade ihop förra året minns jag att han tyckte att det absolut var den rätta karriären som han hade valt. Så varför en sådan kovändning?

När jag funderar över det, tvivlar jag på att jag någonsin skulle ha vågat ta det steget. Dels för att jag är envis som en åsna och skulle inte ens för allt guld i världen, låta den som tvivlade på mig att säga något sådant som: "Vad var det jag sade?" Det är det värsta någon kan säga till mig, och för ovanligheternas skull kan man se mig rosenrasande. Men även dels för att jag är alldeles för fokuserad på vad jag har bestämt mig för att göra och därför krävs det enormt mycket till för att jag ska inse att något helt enkelt inte går att utföra. Felet med mig är att jag gör min utvärdering efter att något är avslutat. Valet att avbryta något mitt i processen verkar inte existera i min värld. Det är något som kan verka både på gott och ont.

Jag saknar den där känslan av att ha blivit frälst. Jag saknar insikt om ifall jag har tagit rätt beslut, eller är det återigen bara en i raden av mina envisa handlingar för att bevisa att Jag kan?

5 COMMENT(S):

Håller med om att det är väldigt modigt att bara byta bana, så där som din kolega gjorde.

Måste säga att även när jag kom fram till att jag inte ville ha någonting med advokat yrket att göra, så funderade jag inte ens på att byta kurs. Det kändes som att om man avbryter det man startade så var det ett slöseri av energi att starta.

Iaf, som du sa, det är på gott och ont.

 

AAhh. en som också är osäker på juristeriet. Och här sitter jag och pluggar på straffrättstentan inför imorgon.
Men först ska jag in på din blogg!

Steve, du ska vara glad att du inte har den "genen", det är därför du lyckas. Du är driven, och det beundrar jag som tusan.

 

DU KAN!

 

Vilken trevlig blogg jag trulsade in i såhär mitt i natten. För min del tog det tid att komma på att jag ville bli läkare, jag hoppade av gymnasiet, gjorde annat, jobbade ca 5 år i itbranchen. Men efter 2 år där insåg jag att den där världen full av riskanalyser, med ett enda syfte att tjäna mer pengar, var väldigt mycket inte jag. =) Jag kom på att jag ville ha med verkligheten att göra, möta riktiga människor och hanskas med riktiga problem. Plötsligt dök läkaryrket upp. Många timmar spenderades att grunna över detta, men när jag väl kommit på det kändes valet så självklart. När man inser en sådan sak blir det som omöjligt att INTE försöka, ge sig tusan på att komma in och se om det är där man vill vara.
Jag tror alltid att man når punkter där man ifrågasätter varför man gör det man gör, det kommer man göra oavsett var man hamnar. (Förutsatt att man har något som helst intresse av att utöva lite självinsikt. =)) Jag tror nog nästan att den dagen man tror något så blint att man känner sig frälst så är man ute och cyklar. Många har sagt det till mig, "så härligt att ha en sådan övertygelse". Och visst tror jag och hoppas att jag ska trivas, men jag måste ju vara öppen för att jag kanske inte gör det. Och då, ja, och? Då gör jag väl något annat. Och jag har lärt mig något, levt en massa och vet mer om mig själv än om jag inte skulle försökt. Det är iaf mitt approach.. Ganska praktiskt eftersom det tillåter ensjälv till att alltid tvivla och fundera, och passa på att njuta när man faktiskt trivs. =)

Lycka till med studierna. =)

/Johanna

 

Nilse - Jag tänker nog likadant att det är slöseri med tid och energi, men sen tänker jag på att jag förmodligen ska arbeta inom detta yrke under större delen av min framtid. Därför måste jag ju trivas med det, annars har vi gått tillbaka till förra generationens "jobba för pengarnas skull"..

Jenny - Tack för komplimangen! :-)

Shalia - Du kan också! ;-)

Johanna - Visa ord från en med erfarenhet! Jag tackar för råden och dina reflektioner kring hur du fick för dig att hoppa på tåget. Lycka till med dina studier också!