The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Längtan efter det enkla livet


'Det enkla livet', smaka på dem orden. Det är en bristvara i vårt samhälle idag. Det är en raritet som endast unnas ett fåtal lyckligt lottade. För majoriteten av oss andra, är det en tillvaro som vi kan drömma om på nätterna, för om det inte är kärleks-, karriärs- eller studiestress så är det social och psykisk stress och press från omgivningen.

För att anses lyckad, ska man vara framgångsrik på kärleks- och karriärsplanet samt ha ett brett socialt umgänge, då helst med vänner för alla möjliga tillfällen och situationer. Ett sådant simpelt ord som 'socialt kompetent' kan innebära så många sömnlösa nätter för människor. Alla kan ju inte vara socialt begåvade, eller ha fått den uppmuntran och stöd som barn som krävs för att man ska våga hantera de skrämmande mötena när man har blivit en vuxen människa. Kraven på oss som individer ökar dessutom hela tiden och vi jagar desperat efter de kvalifikationer som gör oss lyckade i omgivningens ögon. För ingen vill väl gärna framstå som det udda fåret i flocken?

Tänk om man kunde leva ett bekymmerslöst liv, distanserad från de krav, förväntningar och förutfattade meningar som hela tiden cirkulerar i periferin. Försök föreställa er den känslan av total frihet! Så lätt ens vingar skulle vara, och bära en upp mot skyarna högt ovan. Ett enkelt liv där man lever i nuet, för stunden, för dagen. Dimridån som det moderna livet innebär skulle skingras och nog skulle vi se det som vi har framför oss mycket klarare.

Tack för det enkla livet i Västra Hamnen igår. Ett kort ögonblick kryssade jag bland molnen uppe i skyn, helt befriad från morgondagens bekymmer.

5 COMMENT(S):

I would like that life.

 

Hah! Isåfall får man känslan av total frihet när man blir 71 år.

^^

 

Tack för alla dina kommentarer. Jag är så innerligt trött på allt som har med Danmark att göra nu så jag håller på att avlida, en dos av "det enkla livet" hade inte suttit fel.. Ha det fint!

 

Bra skriver:) det är så jäkla sant..all denna stress tar knäcken på en.

 

J - I would too.. WIll we ever get it J?

Varför 71 år Kent? :-) Jag tror aldrig det riktigt infinner sig förrän vi har avsagt oss alla plikter och har noll ansvar, förutom gentemot oss själva..

Louise, det är väldigt tröttsamt jag förstår dig! Men det kan ju bara bli bättre :-) Ha det bra!

Sebbe, vi får väl stressa mindre då, eller vad säger du? :-)