The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Äkta glädje

I vissa stunder kommer man på sig själv med halva gapet öppen och leendes av egentligen ingen uppenbar orsak, utan man ler inifrån och ut skulle jag vilja säga. Ett spontant tecken på inre frid möjligtvis. Är det äkta glädje må tro?

I det samhället som vi har utformat verkar det mest handla om materialistiska tingestar nuförtiden, och syftet med våra liv har blivit att samla på oss så många troféer som möjligt. Men rikedomar och förmögenhet är ju inget som vi kan begrava och få det med oss till efterlivet, även om alla kejsare och kungar från äldre dar trodde på det. Jag tillhör ju den materialistiska generationens barn, och blir självklart förtjust i snygga (men oftast onödiga) saker som jag försöker intala mig själv att jag absolut behöver. Vi jagar skor, väskor, kläder, tekniska prylar... allt handlar om att samla på oss en massa saker som vi mestadels bara lägger i något hörn eller tröttnar på efter någon vecka. Vad är det för sorts glädje när jag blir glad över den prylen som jag har trånat efter under en längre tid? Gör inköpet mig lycklig eller är det en illusion för att kortsiktigt injicera lite glädje i mig själv, i brist på annat?

Vad är egentligen glädje för något? Är det att känna sig upprymd över en sak, en händelse eller en särskild person? Är det något beständigt eller fluktuerande? När vi ser vissa människor som ständigt är glada och skämtsamma, har de hittat hemligheten till ständig glädje eller är det deras fasad för att dölja ett stormigt inre? Jagar vi glädje och lycka på helt fel håll?

Ta en titt på stora delar av resten av världen som inte ha samma möjlighet att jaga efter prylar så som vi gör i väst, är de lyckliga trots avsaknaden av överfyllda leksaksrum? Kan det inte vara så att de möjligtvis är lyckligare än vad vi någonsin kommer att bli? De blir glada för mat på bordet, tacksam över ett arbete att gå till varje dag, överlyckliga ifall de har möjlighet att gå på restaurang någon gång, ser möjligheten till studier och utbildning som en frälsning från ovan.

Vi borde "go back to basics" här i väst. Börja värdera saker och ting annorlunda och avvänja oss alla världsliga tillhörigheter. Börja uppskatta alla de små saker som vi tar för givet här i livet, som många människor kämpar hårt för att få. Se dig omkring i världen och skatta dig lycklig för att du varit så gynnad av lyckan att du föddes här. Hjälp och bli hjälpt, älska och bli älskad, det borde vara vårt syfte. Då kanske vi alla ständigt börjar gå omkring med ett leende på våra läppar och med våra munnar halvöppna, eller som vi malmöiter brukar säga, med en "gapande flabb" (gapflabb - hjärtligt skratt ;-P).


Äkta glädje! :-)

3 COMMENT(S):

måste bara säga att JAG är den grymma fotografen till denna underbara bild av vår OTROLIGT söta kusin! :D Jag kan riktigt minnas hur jag var likadan som honom när jag satte mig i en gunga när jag var liten. Oh glädjen.. att man alltid blev så glad för småsaker när man var liten.. obetalbart.. :)

 

Jag bara ÄLSKAR att läsa ditt blogg Steve!

 

Jag ger Dig all credit Betty! :-) Hoppas han förblir så gullig tills nästa gång jag träffar honom, annars får jag gå omkring med det fotot och placera det över hans ansikte varje gång jag ska prata med honom. :-P håhå

Hehe, tack Shalia! :-)