The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Granskning: Egypten



Mystiken ligger tätt kring pyramiderna och dess tusenåriga hemligheter. Jag minns när jag som barn satt och läste Tintin på resa till Egypten där han och hans kompanjoner åkte på kameler bland pyramiderna letandes efter, ja skatter kanske? De mäktiga monumenten etsades fast i mina näthinnor, och längtan har varit stor på att en dag få möjligheten att uppleva forntida faraoners historiska miljö.

Vår reseort, Hurghada, är en utvald turistort där många skandinaviska resebyråer anordnade charterresor för sina resenärer. Där fanns överflödigt med "resorts" som mestadels liknade enorma palatser där allt fanns tillgängligt och att tillhandahålla. Behöver man ens lämna dessa hotell då? Dessa var verkligen enorma oaser i ett oändligt öken som sträckte sig åt alla de fyra väderstrecken. Men de passade liksom inte in i omgivningens bostadsinfrastruktur. Det skar sig helt enkelt.

När jag gick omkring där på Hurghadas gator, tackade jag min lyckliga stjärna för att jag blev född och uppvuxen i Sverige. Vi har det bra med rena gator, väl utbyggd infrastruktur och ordentlig stadsplanering. Självklart hade jag inte tyckt att det skulle vara något problem om jag varit född i Egypten, men skillnaden är så otroligt enorm. Staden och det lilla jag såg av Kairo är väldigt slitet och skulle utan turismen vara, om det nu är möjligt, ännu mer u-landsaktigt. Överallt fanns det gapande tomma byggnadsarbetsplatser som har gått i stå på grund av att pengar saknas, överallt såldes samma typ av onödigt turistskit utan någon större variation, och överallt hagglade samma frågor och kommentarer från försäljarna. ("Where are you from? - för att sätta de rätta överpriserna. "Oh Koreaman! Ni hao. He-he-he." - för att retas. "You know me? I'm Jackie Chan! H-uaa!" - för att retas mer.) För lokalbefolkningen tar nog inte gärna kontakt med turister, de finns bara i landet som något nödvändigt ont.

Man får en känsla av att inte alltid vara välkomnad som utlänning till Egypten, för gästvänliga vill jag inte riktigt kalla dem. Visst är det samma grej att man lurar turister på pengar oavsett var vi befinner oss i världen, men man blir åtminstone vänligt bemött överallt i Sydostasien-området. Men om du däremot börjar vifta med en pengabunte, då händer saker. Exempelvis skedde det en sådan förändring på en servitör när jag dricksade honom att han utbrast: "I'm here every day, next time I give you go-ood service and go-ood table. Good day, good evening... bla bla". Jag känner mig inte bekväm med tanken att jag måste köpa till mig tjänster dagligen. (Tänk nu inget barnförbjudet...)

När D-dagen äntligen kom och vi var på väg mot Kairo, pyramiderna och det Egyptiska museet, var förväntningarna på topp. Möjligtvis är det så att förväntningarna var för höga, eftersom besvikelsen blev så stor. Museets tusenåriga kulturskatter låg mestadels i en enda kaotisk röra, med mycket som låg oskyddat bland turisternas yra färd genom byggnaden. Självaste byggnaden var så sliten och fallfärdig, ljussättningen var dålig och den kvava luften gjorde inte vistelsen särskilt behaglig. Trots det faktum att kameror är förbjudna inom museets väggar, lyckades en kinesisk turist (Så klart, vem annars?!) smuggla med sig en kamera in och ta en bild på Tuthankamons mask utan att någon vakt såg handlingen.

När man besöker museets toaletter är de i klass med våra offentliga toaletter ute på stan. Enda skillnaden är att det står någon som servar dig med toalettpapper, och sedan står han och gnider sina fingrar emot varandra tittandes på dig. Av någon underlig anledning så tänker jag alltid på Ensam Hemma 2, när Kevin bodde på hotellet i New York där de hotellanställda alltid gned sina fingrar på det viset. Jag hade en sådan lust att göra precis som Kevin gjorde, och lägga en klump begagnad tuggummi i deras nävar så fort de gned sina prinskorvsfingrar emot varandra! (Det var museets policy att inte dricksa dess anställda, vilket klart och tydligt uppmärksammades med uppsatta skyltar utanför toaletterna. Så ni inte tror att jag är snål.)

När turen kom till att besöka pyramiderna blev vi först och främst varnade för att bedrägliga försäljare kunde brottas om att få vara med eller hjälpa dig ta foton, för att sedan begära betalning, förutom att de kunde tvinga på dig massa solblekta souvenirer som dagligen ligger på sanden och väntar på sitt nästa offer förstås. Det tog bort ännu en gnutta av den entusiasm som jag kände. Tänk att man inte ens här vid antika gravplatser kunde få vara ifred från dessa ihärdiga försäljare som kunde vara så unga som 6-7 år! Det var dessutom skräpigt och den som kom på tanken att lägga en väg mitt emellan pyramiderna borde få ett pris i "Most unskilled engineer of all time"-kategorin.

Självaste pyramiderna var magnifika och otroliga att se på, även om dess stjärnglans för länge sedan slocknat. De är nu endast tomma, plundrade och undermåligt förvaltade kulturskatter som har överlevt tusentals år av mänsklig skadegörelse. Granitblock som har täckt hela pyramider har stulits, och massa stenblock har tagits från pyramiderna för att använda som byggnadsmaterial. Om jag däremot försöker föreställa mig hur de såg ut då de stod färdiga, ryser jag i hela kroppen av stolthet och hänförelse.

Vi tog även chansen att gå ner i Chefren pyramiden. Det var trångt, det var hett och verkligen svettigt. Jag är förundrad över hur man fick ner alla skatter och sarkofagen genom så trånga passager. Det var egentligen inte mycket att se, mer än känslan av att vara i ett förhistoriskt rum kanske. Samma förbud mot kameror gällde givetvis här, men ordningsvakten uppmuntrade oss att ta bilder, antingen med vanliga kameror eller med mobilen! Sedan stod han i öppningen och gned sina fingrar...

Förstå mig rätt, jag är hänförd av det faktum att jag har fått beskåda det enda kvarvarande monumentet från de ursprungliga sju antika underverken, men jag är besviken på hur den egyptiska staten missköter sina kulturskatter. Magin med de mytomspunna pyramiderna har försvunnit, och jag känner att jag behöver gräva fram de gamla Tintin-serietidningarna för att återuppväcka det vackra och majestätiska hos dessa monument.


Utsikten över Röda havet.


En hägring i öknen. Hur urskiljer man en hägring från en riktig vattenkälla?


Beduiner som bakar bröd.


Solnedgång bland bergen.


Saladin Citadel i Kairo


Giza-pyramiderna med vägen mellan sig.


Sfinxen vid Giza platån.


Pyramiden i närbild, underifrån.


Solnedgång över Kairo. (Stolt över bilden med tanke på att den togs under en guppig bussresa. :-P)


Turister med en ivrig försäljare av vatten (som har lastats på åsnan).



Halvbyggda hus. Ser ni några fönster? Jag har sett att "de hugger ut" fönstren genom tegelväggarna i slutet. (Mer jobb = kunna suga ut mer pengar)


Vårt hotell med tillhörande pool.


4 COMMENT(S):

jag har tänkt på det länge:P
men vad säger du?;P hade ja passat
som brunett?:P

 

Kul att läsa lite mer om er resa.
Sjukt fina foton!

 

Tack Karro! :-)

 

hehe nästan:P

min naturliga hårfärg är
ganska ljus blond lite askblont:P

hehe ja jag får se vad jag gör:)
hur är allt med dig?:D