The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Söndagsbön

Jag har nu passerat hundra inlägg sedan jag började med bloggen för snart ett år sedan. Det var som jag skrev i första inlägget, en önskan om att kunna assistera mina blivande studiekamrater i kunskapsdjungeln, men underförstått var det en kommunikationskanal med mitt inre.

Jag behövde en plats att skriva av mig på och dela med mig av lyckliga och mindre lyckliga stunder. Tiden då jag började skriva här, var en turbulent tid för mig själv, med väldigt krigiska känslor som inte kunde förlikas med tanken på att en barndomsvän tappat greppet och fallit ifrån mig. Var finns rättvisan i det hela när en som var så ung förlorade allt i en bilolycka? Vad kan Guds mening vara med att rycka bort honom när han hade så mycket kvar att åstadkomma och ge?

Året som har gått har varit en händelserik period i mitt liv. Jag har växt som person och utvecklats till både en bättre och sämre person. Jag tänker tillbaka och känner glädje, sorg och svek. Jag tänker på min vän och ber för honom, hans familj och alla de runtom i världen som är i behov av en kärleksfull tanke.



Underbar musik på gammal japansk dialekt

4 COMMENT(S):

naww, annars får du åka
in en snabb runda till malmö
och se den med mig;)
eller du bor långt från gränsen?

 

ja men jag tror det var
mycket om just spöken som
drog folk:) det lär trappas
ner igen:) men just nu är jag
svergies 5 största gayblogg
enligt bloggportalen haha.

Hur många läsare har du om dagen?

hehe jag gör lite samma sak.
När jag tror kopplar jag bort
NV och när jag inte tror sågar jag
det rejält med mina kunskaper hehe.

 

Det var verkligen underbar musik. Tack för bönen.

 

varsågod Jenny! /K