The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

The Children of Huang Shi

Ett återkommande problem som jag är rädd för ska bli beständig är den historielöshet som jag ofta möts av bland människor i min generation. Det är saknaden av intresse för vår gemensamma historia som är skrämmande. För vet man inte om vad som har hänt, kan man ju heller inte lära sig av gångna generationers misstag eller att förstå vår nutid genom dåtiden.

Ett kapitel i Kinas moderna historia som ständigt har legat i skymundan av kommuniststatens historia, är det inbördeskrig mellan Chiang Kaisheks nationalister, Kuomintang, och Mao Zedongs kommunister CPC, som drabbade landet fram till att Folkrepubliken Kina utropades 1949. Under denna period inträffade det andra Sino-Japanska kriget 1937-1945, som en del i den japanska krigsstrategin under Andra Världskriget. Det fick de kinesiska kommunisterna och nationalisterna att under en begränsad tid enas mot japanerna. Kommunisternas generellt större framgångar mot japanerna är ett av skälen till att de vann folkets hjärtan, i jämförelse med nationalisterna som följdes av korruption och illvilja.

I fotspåren av den japanska ockupationen följde grova övertramp på de mänskliga rättigheterna, och massakrer på det kinesiska folket reflekterade det som drabbade det judiska folket här i Europa. Den enskilt värsta massakern är den som i folkmun kallas för "The Rape of Nanjing - Våldtäkten av Nanjing", som inträffade mellan december 1937 till mars 1938. Så många som 300.000 människor massakrerades av japanerna i så kallade "death contest", där de tävlade om vem som kunde döda flest, och så gott som varenda person av honkön våldtogs innan de dödades. Enorma massgravar är vad som avslöjar de övergrepp som drabbade befolkningen i Nanjing.

Häromveckan när jag belönade mig själv efter ett och annat, såg jag filmen "The Children of Huang Shi" som utspelar sig under denna period i historien. Den handlar om George Hogg, en brittisk reporter, som smyger sig in i Nanjing för en "story" men blir ögonvittne till massakern. Av ett och annat skäl hamnar han snart i staden Huang Shi med en drös av föräldralösa barn som har förlorat sina föräldrar i kriget, och ska där ta hand om dem. Filmens skönhet som porträtterar en mans strävan efter att ge barnen trygghet och en mening med livet, är hänförande. Jag blir lika förvånad varje gång när mina tårkanaler ofrivilligt öppnas. Det är som att vara inkontinent, fast i ögonen.

Man brukar säga att det är segraren som skriver historien, men varken japanerna eller kineserna segrade i detta meningslösa krig. Japan kapitulerade 1945 efter atombombernas fall över Hiroshima och Nagasaki, och Kina började plocka upp spillrorna efter över tjugo år av inbördeskrig i 1949. Upp till denna dag förnekar Japan fortfarande den omfattning av övergrepp som drabbade Nanjing. Men ännu lever flera av George Hoggs omhändertagna barn som kan delge Er deras tragiska livshistorier.


*

Läs mer om Våldtäkten av Nanjing här.

3 COMMENT(S):

Jag tänkte på det här häromdagen när jag såg Ang Lees film "Lust,Caution". Det är ingen film som först och främst behandlar historia och japansk ockupation, det är bara "the back drop" för filmens story. Men jag fick mig ändå en tankeställare. Modern europeisk historia känner vi till i stora drag. Men Kina och resten av Asien? Det är inte bara skolans uppgift att lära oss. Nu är det vårt eget ansvar att bilda oss, att åtminstone ha en aning.

Tack Steve, för att du tvingar dina bloggläsare att tänka till.

 

Jag fortsätter i Jennys språ, jag blir lika förfärad varje gång jag får höra om en en ny massakrer. Det är märkligt att vi i svenska skolor får lära oss näst intill enbart europeisk och amkrikansk historia. Nu när jag studerar Mellanösternkunskap inser jag vilka viktiga delar av historien som uteslutits ur min historieundervisning (eller är det jag som har lyssnat dåligt under tidigare studie år? Risken är stor... :p)
Tack för lite historieskrivning iallafall!

 

Jag hoppas att fler tänker när de har sett en film Jenny. :-) Men tyvärr lockar inte såna filmer som har mer substans i dem, än bara en massa action och fiction. Jag är oenig om att majoriteten är medveten om vår moderna europeiska historia. Jag vet, du vet, men vet Håkan? Tack själv Jenny!

hehe Caroline.. jag tror att det har uteslutits. Du missade inte det under dina power-naps! ;-) Tack själv.