The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Hård bevakning av porten till det danska läkarprogrammet

Efter år av problem med "för många" svenskar på det danska läkarprogrammet i utbildningsorterna Köpenhamn, Odense och Århus, verkar danskarna äntligen ha lyckats få ner antalet svenskar till en nivå som de är nöjda med. I tider av globalisering och fri rörelse inom EU för människor som vill arbeta eller studera i ett annat land, är det förvånansvärt att Danmark aspirerar på att stänga ute så många svenskar som möjligt.

Det är naturligtvis förståeligt att danskarna är bekymrade över att så många norrmän och svenskar flyttar tillbaka till deras hemland efter avslutad utbildning i Danmark, när vi står inför en stundande läkarbrist i såväl Danmark, Sverige och övriga Norden. Men nog hade det varit en betydligt vänligare strategi att tillämpa en plan för hur man kan få fler svenskar och norrmän att stanna kvar efter avslutad utbildning, än att peka finger och antyda att vi ockuperar platser som andra danskar hade kunnat få istället.

Att studera under sex år i Danmark är en lång period. Mycket hinner hände under den tiden, såväl i det stora hela, som på ett mer personligt plan. Man finner vänner, partner, och hinner slå rot i sin nya hemstad/-land under dessa sex år. För mig är det inte alltför självklart att jag tar min packning och sätter mig på första bästa tåg tillbaka till Sverige, den dagen jag håller mitt examensbevis i handen. Vem vet hur jag ser på min situation om fem år?

Efter flera omgångar på hög politisk nivå mellan Sverige och Danmark, lyckades inte danskarna få med svenskarna om att införa kvotering, likt det som man har i Norge där endast ett bestämt antal får platser på det danska läkarprogrammet, istället skärpte danskarna till de antagningskrav som gällde för svenskar. Under detta år har vi fått se resultaten av skärpningen, vilket betyder att antalet svenska ansökare har fallit med 42% från 423 under förra året (2007) till 245 i år. Här i Odense har antalet svenskar halverats jämfört med föregående år, 60 av 285 antagna ifjol jämfört med 35 av 280 i år. Danskarna jublar och menar att det är bra för samhället, eftersom svenskarna tidigare lagt beslag på för många studieplatser. Men jag menar att det är en förlust för den fria rörligheten och internationaliseringen speciellt i Danmark.

Möjligtvis kan man tolka resultaten som en konsekvens av de hårdare kraven som ställs på en svensk ansökare, men delvis vill jag påstå att vi studenter inte orkar med att sätta oss själva i en fientlig miljö, och väljer därför hellre att åka till de östeuropeiska länderna som åtminstone välkomnar dig och dina pengar. Jag vill poängtera att jag personligen inte har råkat ut för fingerpekning från mina danska medstuderande, utan snarare nyfikenhet och en varm inställning. Den inställningen bland många av de danska studenterna bekräftades i det senaste numret av fakultetstidningen Sund & Hed, där ledarartikeln proklamerade "Længe leve det nordiske fælleskab".

Med den senaste utvecklingen i Sverige, där antalet platser på utbildningarna utökas samtidigt som poängsnittet i HP-kvoten sänkts till 1,8, kanske vi inom en snar framtid inte behöver korsa land och hav för att få möjligheten att uppfylla våra drömmar om att en dag kunna stå som färdigutbildade läkare, redo att ta oss an och hjälpa våra medmänniskor.


Det Skandinaviska brödraskapet

4 COMMENT(S):

Nu blev jag lite nyfiken på vad EU skulle ha att säga om detta. Vi är ju båda medlemmar i EU, och deras paroll är ju just den fria rörligheten, fri konkurrens och lite till. Är det någon som har frågat EU vad de säger? Är det alls tillåtet att begränsa tillgången till utbildning för en speciell grupp student?

 

Det är inte tillåtet att formellt begränsa antalet svenska studenter på den danska läkarutbildningen. Men eftersom Danmark enbart har ändrat på antagningskraven för svenskar så att de blir "likställda" med danskars, har inte Danmark begått något fel eller brutit mot regleringarna.

Sedan använder Odense ett intagningsprov, vars resultat bestämmer om man är kvalificerad till att få komma på en intervju. Det är ju ett betydande hinder, eftersom många aldrig varit i kontakt med danskan tidigare, ännu mindre löst statistikfrågor skrivna på danska.

 

Alltsa ar KI:s antagningsprov, och Umeas HP-baserade prov, ocksa diskriminerande egentligen...

Det fanns i.a.f. fog for den danska andringen av konverteringstabellen, det har varit en vansinnig betygsinflation i Sverige och det ar idag atminstone 26 ganger fler som gar ut med 20,0 an vad det var tidigare.

Sjalv forstar jag dock inte varfor man skulle vilja lamna Danmarks hogre loner och lagre skatt efter 6 ars inlarning av spraket. Jag skulle nog hellre arbeta i Danmark an i Sverige fastan jag har minimal erfarenhet av danska.

 

Det är sant att lönerna är högre, men skatterna är lika höga. Räknar man med högre matpriser och kostnader för uppehälle i Danmark, samt en aning lägre standard på boende... så är det sak samma egentligen. Men att arbeta i Köpenhamn och bo i Skåne är däremot en mer lockande lösning.

Men håller med dig om att den danska ändringen behövdes för rättvisans skull. Vem vill höra att man har "glidit in på en räkmacka"?