The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

På dissektion, Dag 2

Stämningen är mer lättsam idag, och spänningen är inte lika intensiv som under gårdagen. Jag vaknade av att jag satt på sängkanten och tänkte på vilka muskler som egentligen utgör sätesmusklerna. Det är konsekvensen av läkarstudier, mina vänner. Allt handlar till slut bara om att bland annat kunna dessa muskler med deras ursprung och fästen. De (torra) skämten där vi använder de latinska orden har börjat titta fram, och man skrattar med för att det är interna skämt. Det är bara Vi som förstår dem, medan utomstående skulle kika på oss med huvudet på sned och undra om inte böckerna har bränt av en och annan propp i skallen på oss.

Lukten från preparaten är mer utmärkande idag. Men ännu är den inte så illa att munskydd behövs. Vi tar vid där vi slutade igår, och jag positionerar mig vid rumpan. Förutom den stora karakteristiska muskeln som vi dagligen spanar in på hos andra människor, finns det många fler djupa strukturer som kan vara svåra att skilja på. Vårt preparat är inte det lättaste, har vi märkt.

Detta moment är otroligt påfrestande för en hel del bland oss. Det är inte alla som går in i det med entusiasmen på topp, har jag märkt. Man börjar se att vissa blivit demoraliserade och undviker att uppehålla sig under längre tider än nödvändigt vid preparaten, eller rentav uteblir från detta moment. Det är bara en naturlig del av dissektionen, tror jag. Alla kan ju inte möjligtvis utföra det här utan obehag.

De dubbla handskarna hjälpte idag, och händerna luktar inte lika mycket efteråt. Men det verkar som att lukten dröjer sig kvar på gommen och i luftvägarna. För när jag borstade tänderna igår så slog ett moln av liklukt plötsligt emot mig. Måhända var det inbillning, eller så sätter det sig även på tänderna. Det är som när jag först arbetade på vårdhemmet där lukten av avföring dröjde sig kvar på gommen i dagar. Jag försöker att uteslutande äta grönt i dagarna, eftersom allt annat muskelaktigt bara väcker avsmak.

3 COMMENT(S):

Det sätter sig inte på tänderna... men det kunde det lika väl ha gjort. :)

Jag sa ju att du skulle klara det här sjukt bra! Jag älskar att ha rätt. :D

 

HAHAHAHA!!! Aaah.. Fattema är skoj! Mm.. bror, duktigt jobbat! Du får berätta mer när vi ses.. mamma försökte berätta hela historien innan.. jag tänkte att jag inte ville ha en fin historia förstörd så jag väntade med att lysna..!

 

Uff, det verkar iaf som att det finns vissa lukter runt omkring oss som får hjärnan att tro att det är liklukt... "sjukt bra", är väl att ta i va, Fattema?! :-P Men jag klarar mig..

Vad har mor att berätta för dig, Betty? Jag har inte ens berättat något särskilt för henne... :-/