The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Back to business

Juluppehållet svischade förbi 'lynhurtigt', som danskarna brukar säga. Varken tid för ordentlig vila eller ordentlig tentaläsning. En massa plikter upptog min tid, och dessutom lockade möten med nära och kära väldigt mycket mer än att sitta och grillas i huvudet på en skola. Dessutom upptog all shopping min övriga lediga tid. Det kliade i fingrarna, om jag säger så.

Men jag har märkt att Sverige lägger ner mycket mer tanke bakom arkitekturen och arbetsmiljön än vad danskarna gör. Måhända är att för att danskar tar det lättare på livet, och inte fäster sig lika mycket vid världsliga och materiella ting. Men nog föredrar jag Malmö Lärarhögskolas bibliotek framför Odense universitets bibliotek. Där ute i Malmös västra hamnområde ligger Lärarhögskolans lokaler, med utsikt mot havet och inkommande båtar. Det är ljust, högt i tak och stora panoramafönster som ger mig obruten vy ut mot horisonten. Medan jag här i Odense sitter instängd bakom fyra väggar av betong, med små tittgluggar ut mot världen. Somliga dagar känns det verkligen som ett fängelse, och mitt arbete är att läsa, och läsa ännu mer...

Det är en sådan press på mig nu, som jag aldrig tidigare har känt. Jag har aldrig tidigare varit skraj för att misslyckas inför ett prov, utan jag har snarare blivit förskräckt över att inte få toppbetygen. Bara tanken på att jag skulle få ett Godkänt skulle få mig sängliggande i veckor för bara några år sedan. Men nu är mitt stora bekymmer att jag känner rädsla inför att faktiskt dumpa mitt allra första prov någonsin i hela mitt liv. Det är en underlig känsla, en främmande känsla som jag trodde jag var skonad ifrån.

Många säger, vare sig de menar det eller inte, att det är väl klart att jag klarar det. Men hur kan de vara så säkra? Förväntningarna är för höga, hattarna för stora, och jag är för obetydlig för att kunna axla det ansvaret. Jag föredrar att vara en underdog. Man mår som bäst då, det finns inga krav, ingen besvikelse, utan man kör bara sitt race och ser vart man hamnar.

Vem har väl någonsin vågat påstå att Gud har gjort livet lätt för oss? Det är bara att bita ihop och fortsätta framåt genom det piskande regnet, för ännu ser jag fyrljuset lysa där framme. Chansen finns att jag klarar mig helskinnad fram till fyrtornet innan stormen drar in...

3 COMMENT(S):

Steve, har du nånsin varit en akademisk underdog?

Det var väldigt trevligt att träffa dig, även om du lyckades överträffa min "shopping spree" på bara femtio sekunder.

Du är en shoppare av hög klass!

 

skulle du vara min elev skulle jag ge dej berömliga vitsord. Genast.

 

Jenny, jag ansåg mig vara lite av en underdog på IB faktiskt.. :-P Hah, var det bara 50 s?

Vad trevligt Daniel, kan du inte bli min lektor då? :-P