The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

En typisk tentapluggsdag...

  • Kl. 7.00: Försöker vakna...! -Fingrarna lyckas trycka på snozz-knappen-
  • Kl. 9.00: Snozz-funktionen slutar fungera... Sover vidare med ett segervisst leende på läpparna.
  • Kl. 10.00: Lyckas i sömnen kasta mig själv av sängen. Det är bara tur att jag hittills inte fått en bula mitt på pannan...
  • Kl. 11.00: Frukost, Facebook, MSN, ..you name it...
  • Kl. 12.00: På skolan, instängd i någon läsesal eller klassrum. -And there he lived happily ever after..not-
  • Kl. 18.00: Dagen är snart förbi, och jag får ångest över hur lite som jag har hunnit med under dagen.
  • Kl. 20.00: Kallsvettas och är rastlös. Tar av mig brillorna, på mig brillorna, av mig brillorna... Bestäm dig människa!
  • Kl. 23.00: Är vi nöjda och glada? Nej! Men packar ihop och surar hela vägen hem.
  • Kl. 00.00: Rullar runt i sängen och kan inte somna in. Alla strkturformler och diverse enzymnamn poppar upp i huvudet. I nästa stund sticker en arm upp från ingenstans och jag försöker se allt i tredimensionellt och namnge alla muskler. Är det något som jag inte kan, blir jag irriterad och ångesten över att det bara är fyra dagar kvar väller fram.
  • Kl. 02.00: Har jag tur så har jag somnat in.. -But who knows what's going on in that poor sucker's dream...-

Utmattad och vill bara somna om..
God, have mercy!

2 COMMENT(S):

Åh, lilla raring Steve, så bekant det där inlägget kändes. Jag undrar varför det är just övre extremitetens innervation som dyker upp i huvudet på en när man försöker sova? Omöjligt! =) Håller tummarna för dig!

 

:-) Jag har en teori, det är för att övre extr. ligger närmast hjärtat. Dessutom är armar trevligare att titta på än ben.. hehe

Tack för tummarna! :-)