The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Free as a bird

Kroppen är utmattad, sinnet är höljd i dimma, och själen kippar efter frisk luft. Men jag har överlevt, jag har tagit mig igenom stormen som är över för denna gång.

Det känns skönt att jag har orkat och kunnat pressa mig själv så pass till den nivån att jag nästan fallit omkull och slagit i huvudet på rännstenen. Jag är stolt över mig själv för att jag klarat av den första milstolpen under min läkarutbildning. -klapp på axeln-

Jag trodde att IB-utbildningen och dess slutprov under tredje gymnasieåret var hårt, men jag hade fel. Det här var minst lika hårt, om inte värre! Pressen var givetvis större under IB-slutproven, men mängden teori som vi skulle kunna till dessa anatomitentor var ju avsevärt mer. Klarar jag av det här så finns det inget som ska få stå i vägen för mig, vare sig nu eller i framtiden.

*

I have a feeling that the worst is yet to come,
but right now I am free as a bird,
cruising across the ocean to my homeland's blossoming hills.
I have fallen before
I have lost my view before
But as the phoenix arises from the ashes of its destruction
will I time and time again, rise from my downfalls
more magnificent
more terrifying
to overcome the obstacles of life

*




2 COMMENT(S):

Du förtjänar verkligen en belöning efter att ha arbetat så hårt, en liten resa till vitare breddgrader rekommenderas! ;-)

Ang. ditt förra inlägg. Jag upplevde också en sån sak, trots att det inte var en personlig förlust, men jag kan berätta om det nån dag när vi ses. Det är säkert nåt, något i luften, eller energi som kan påverka sånt. Jag förstår att du inte ville ha kvar klockan.

Jag har länge varit utan en väckarklocka också, men av helt andra anledningar ;-)

 

:-P Mhm, andra anledningar menar du... jag förstår dig nog.

Mot vitare breddgrader är det ja.. :-)