The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Den traditionella skolan kontra problembaserat lärande (PBL)

I morse när jag satt på grupptimmen, för ovanlighetens skull fullt fokuserad, lyssnandes till lektorn som höll i timmen, slog mig tanken att det här har jag så längtat efter. Längta kanske är fel ord att bruka i den situationen, saknat är nog lämpligare. För jag har saknat strukturerade timmar där en duktig och pedagogisk lärare går igenom essentiella ting framme vid katedern och bara matar mig med kunskap samtidigt som hon eller han gör ämnet intressant.

Amanuenser i all ära, jag tvivlar inte på att de kan sin sak, men hur många besitter egentligen pedagogiken som behövs? För somliga passar detta arbetssätt galant, för andra som jag då, lite mindre bra.

När jag tänkte på saknaden av den traditionella undervisningsformen, mindes jag den vånda som jag kände när jag skulle ta beslutet huruvida jag skulle flytta till Odense eller upp till Linköping. Men idag, över ett år efter det att jag tog det svåra beslutet att dra söderut istället för norrut, gläds jag över att jag tog det bästa möjliga beslutet som kom att passa mig bra.

Jag trivs med gammalmodig katederundervisning med klara mål och individuell läsning. Hade jag hamnat i Linköping, hade jag förmodligen plågats av Problembaserat lärande (PBL), där läringsmålen inte är uppsatta av ansvarig kursledare utan av ens studiegrupp. Sedan hade jag säkert blivit frustrerad över att det inte är klart och tydligt vad som bör läsas, eftersom PBL uppmuntrar studenter att läsa så mycket som de själva anser behövs för att lösa ett specifikt problem.

Jag är förmodligen inte tillräckligt insatt i det svenska systemet för att kunna göra en kvalificerad jämförelse med det danska systemet. PBL passar säkert många studenter som trivs med det arbetssättet och att ständigt arbeta i grupper, men jag är och förblir lojal mot den äldre skolan. Jag är bara innerligt glad över att kursplanerna är så tydliga och detaljerade här i Odense, vilket eliminerar ett annars för stort frustrationsmoment.

4 COMMENT(S):

Jag HATAR "fritt lärande", pbl, grupparbete, fria seminarier, bla bla bla bla. Ge mig en föreläsningssal, en professor och tre timmars strukturerat malande av fakta. Jag är övertygad om att en av anledningarna till att jag är akademiskt kronvrak (200+ poäng men ingen examen) är alla jävla gruppövningar. Jag passar inte i grupp. Det bara är så.

 

Hej Steve!
Lustigt att du skriver om just detta, så sent som igår tackade jag min lyckliga stjärna för att jag läser PBL-baserat. För min det skulle det känns såå tråkigt, påbörja en ny vecka av studier, med föreläsningar och malande och samma sak nästa vecka. Här fick jag först i måndags gå igenom allt jag läst tillsammans med PBL-gruppen och läraren, bekräftelse på att vi läst rätt saker, lärde mig massor, fick gratis repetition och kände mig nöjd med att jag hade förstått det jag skulle förstå den veckan. Nästa dag börjar ett nytt fall med spånande på automoma nervsystemet och "Vad tusan gör det där adrenalinet egentligen?", studiemålen sätts upp och tutorn godkänner dem och ger lite tips. Känner mig jättepeppad på att starta en ny vecka.. Så kliver jag in i föreläsningssalen, plockar det tunga kompendiet och sitter i en timme och lyssnar på den malande rösten som pekar på ANS anatomi, receptorer och intracellulära kaskader. Hu. Absolut inget emot föreläsningar, de ger så fantastiskt mycket när de är bra! Man får luta sig tillbaka och bara sörpla in en massa kunskap.. Jag är hursom supernöjd med PBLandet. Tur är att vi är olika och att vi båda iaf verkar ha hamnat på rätt ställe. =)
Kram!

 

Wohoooo för föreläsningar där en superbra professor kommer in och berättar att det här är viktigt att kunna och det här kan du skita fullständigt i för det är onödigt att kunna. Vi hade inslag av PBI förra året och det var det största frustrationsmomentet. Varje vecka samma jävla kliande och stickande i hela kroppen för jag blev så frustrerad för det var alltid 7-8 förvirrade studenter, läkarstudenter dessutom (vi hade för höga tankar om våra förmågor hela högen alltså) som försökte lösa ett "mysterium" som någon kunnig läkare på sjukhuset redan kunde svaret till. Jävla slöseri med kompetens och erfarenhet när man inte får tillgång till den. Lol, så jag är superglad att jag slipper PBI! Usch vad flummigt!

 

:-) Vi ser tydligt att vi alla är olika och lär oss bäst genom olika metoder! Oavsett vilken metod som universiteten använder, kommer vi inte ifrån att det lämpar sig sämre för vissa studenter.

Kanske skulle man låta bli att införa PBL på samtliga univ. i Sverige, och därmed hålla dörren öppen för de som föredrar att lära sig mha en annan undervisningsmetod?