The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Röda khmerernas ledare inför rätta

Det tog bara ytterligare ett och ett halvt år innan rättegången mot de röda khmerernas ledare under skräckväldet i Kambodja 1975-79 äntligen kan starta, sedan sist det uppmärksammades i medierna. Jag är enormt besviken över att byråkratin sätter så många käppar i hjulet när man önskar snabba handlingar.

Man kan ju spekulera i vad det beror på att det har tagit mer än 30 år innan det rättsliga maskineriet äntligen är igång att ta itu med folkmordets förbrytare i det bortglömda landet i öst. Varför har det inte varit större driv i att upprätta en krigstribunal likt den som upprättades efter krigen i Balkan på 1990-talet? Beror det på passivitet och likgiltighet från västvärlden, eller beror det på att såren varit alltför smärtsamma för kambodjanerna för att de skulle vilja gräva i sin historia? Jag vill påstå att svaret ligger mitt emellan.

Likgiltighet från väst är alltid en viktig orsak till att saker och ting sopas under mattan. Det är väst som har medlen och resurserna. Men det politiska spelet bakom kulisserna är även en betydande faktor för vad som sker och inte sker. Varför både Kina och USA, ett omaka par, motarbetade en FN-ledd krigstribunal i Kambodja kan man bara spekulera i.

Men viljan att finna de ansvariga för folkmordet i Kambodja har tyvärr också saknats i landet. Den vuxna befolkningen som överlevde de fyra åren under 1970-talets slut var antingen pro-Röda khmerer, eller så var de antagligen så demoraliserade att deras första reaktion var att glömma. När hela släkter utplånas och man står där ensam och blottad, är det nog inte lätt att kräva hämnd. Man känner sig svag och sårbar. Det kollektiva beslutet att utkräva hämnd tog därför, av förståeliga skäl, åtskilliga år att bygga upp.

Men samtidigt ska man vara medveten om att flera av dagens politiska makthavare i Kambodja, medverkade eller tilhörde på ett eller annat sätt de Röda khmererna. Premiärministern Hun Sen gick med i rörelsen på 1970-talet, även om hans aktiva deltagande i folkmordet inte kan styrkas. Däremot har han under sin tid som premiärminister motarbetat alla försök på att ge de miljoner av människor som dukade under för Pol Pot-regimen, någon som helst upprättelse. Han har velat gräva ned historien och glömma. Han har sträckt ut en försonande hand till forna Röda khmer-ledare och givit dem politisk amnesti. Vilka kan hans motiv vara för ett sådant svekfullt handlande?

Det har tagit sin tid, men så länge överlevande minns och fortfarande lever för att kunna berätta sina historier, hoppas jag att de ansvariga äntligen får sona för sina brott, även om det innebär att vi spärrar in 70-80 åriga gamla gubbar och tanter bakom galler. Något annat alternativ finns inte. Låt er inte bevekas av deras rynkiga hud och asiatiska leenden. Under ytan finns fanatiska mördare, likgiltiga inför mänskligt lidande och död.


Läsvärt:

"Kambodja gör upp med sitt blodiga förflutna" (DN.se)
"30 yrs after the dall of the Khmer Rouge, justice still elusive" (HRW.org)

__________
Tidigare i ämnet:
Let the trials begin
Ska rättvisa skipas till slut

0 COMMENT(S):