The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Verklighetsflykt

När verkligheten känns för överväldigande, känns för skrämmande eller alltför otrolig, sluter sig kupolen ovanför mitt huvud. Kakofonin av röster stängs ute från mitt överbelastade sinne, och frustrationen över det högljudda mumlet som inte ger någon som helst mening avtar sakteligen.

Senaste veckan har inte varit lätt. Något gnager i sårkanterna vilket förhindrar öppningen från att slutas igen. Vissa stunder har jag tittat upp mot den tidiga bleka vårsolen och velat hytta med nävarna i luften bara för att avreagera mig lite. Meningen är för mig fortfarande oförståelig. Men jag sänker alltid bara blicken och lufsar vidare...

Min evigt trofaste vän hittar alltid till mig, som under så många andra tillfällen under mina levnadsår. Sträcker alltid ut sin varma lena hand och leder mig varsamt, från skuggorna under de mörka grenarna, in i ljuset på den sköna sommarängen. Med handryggen mot min kind torkas alla bekymmer och sorger bort i mjuka rörelser. Jag blundar och andas in den harmoni som vilar över ängen. Här får jag ro, här får jag frid, från verkligheten som bankar på portarna. Led mig bort, min vän. Led mig bort.

0 COMMENT(S):