The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Nervositet och förväntan blandas

En snabb koll i kalendern och vi är redan i mitten av mars! Om tre veckor är denna modul över och det är april! Poängen är att dagarna bara rusar förbi, utan att det känns som att jag får något gjort. Tiden räcker inte till, och av någon konstig anledning känns det nästan värre än under anatomiperioden. Nervositeten över kommande tenta väller över!

Sedan ska vi på vårt första prekliniska uppehåll ute på sjukhusen denna vecka. Jag är lite nervös måste jag erkänna. Kanske blir det på med den vita rocken för första gången under morgondagen? Men det blir ingen längre vistelse på sjukhusen än två dagar där vi ska, hör och fundera, fokusera på förhållandet mellan läkare och patienter och deras interaktion med varandra. Vi ska med andra ord genom samtal med patient och läkare få insikt på hur det bör och vad som inte fungerar, och sedan skriva en uppsats. Flummigt. Jag är även nervös för att min danska är oförståelig. Hade varit just fint om min patient bara tittar på mig och gapar stort.

Sist men inte minst, biljetterna till USA-resan är bokade. Förväntningarna är lagom stora, och jag måste verkligen hålla med om att halva nöjet ligger i att diskutera var och till vad vår roadtrip ska ta oss. There is no end to the possibilities.

4 COMMENT(S):

Nog är det ett tight schema vi har.. ena dagen de manliga könsorganen, och nästa skulderbältets (heter det ens så på svenska..?) muskler och leder.. och så lite mikro däremellan förstås.. MEN, vi slipper i alla fall oroa oss för tentor på ett antal månader ännu.. Just nu känns det väldigt skönt, men jag antar att jag kommer få ångra att jag sagt det.. :)

Kämpa på och ha det fint!

 

Vadå hör och häpna? Jag tycker faktiskt inte att det är så flummigt. Väldigt viktigt, som en blivande sjuksköterska måste jag säga att majoriteten av alla läkare SUGER på bemötandet utav patienter. Tro det eller ej, man läker inte en patient genom att bara se till det fysiska. Så många läkare behöver en ordentlig kurs i bemötande...hur stressad man än är ska man inte låta det gå ut över patienten på något vis. Detta var bara en liiiiten del av min bitterhet so far.

Inget personligt till er alla som kan bemötandebiten, som man egentligen kan tycka är logisk och självklar. *SMILE*! :D

 

Ehh, jag skrev faktiskt "hör och fundera", Elisabeth! Och det var ju inte riktigt bemötande som våra uppgifter vill att vi ska fokusera på. Men jag kan väl hålla med om att sättet att handskas med pt är viktigt. Din bitterhet är aningen syrlig också...

 

nu har du krossat min dröm som läkare tack elisabeth