The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Don't ask, Don't tell

På denna strålande soliga fredag tänkte jag ge er en liten funderare. Vill diskutera en av USAs rådande policy inom militären, den s.k. "Don't ask, don't tell", som innebär att människor med annan sexuell läggning än den heterosexuella normen varken ska berätta eller bli tillfrågad om sin läggning. Vid en rubbning av denna status quo, kan dessa individer stängas av från sina tjänster och glömma en framtid inom det militära.

Denna policy introducerades 1993 som en kompromisslösning, efter det att dåvarande president Bill Clinton försökt upphäva förbudet mot att icke-heterosexuella människor får tjänstgöra i militären. Under §645, 'Policy concerning homosexuality in the armed forces', kan man läsa följande: "The presence in the armed forces of persons who demonstrate a propensity or intent to engage in homosexual acts would create an unacceptable risk to the high standards of morale, good order and discipline, and unit cohesion that are the essence of military capability." [Cornell Univ. Law School]

Detta är en väldigt olycklig syn på att homosexualitet i dess form skulle innebära en fara för disciplin, moral och enhetlig samhörighet. Det är ju egenskaper som är knutna till den enskilda individen och oberoende av vad du råkar ha för läggning. Att du är heterosexuell betyder inte att du per automatik har en högre grad av moralkänsla än en som inte är det. Kan vi då säga att icke-kristna soldater inom armén skulle innebära en risk för den militära kapaciteten ifall denne inte helhjärtat kan stämma in i "God bless America"?

Det är en oerhört förlegad syn på homosexualitet som inte hör hemma i vårt årtusende. Idag ska det aldrig innebära restriktioner i någon form för en person med en annan sexuell läggning än den som accepteras som normen. Att påstå något så befängt som att det innebär en risk för den militära enheten, eller att det skulle skada bilden av ordningsmakten ifall homosexuella poliser tillåts, vilket är fallet i Peru [SvD], är ett stort steg bakåt i jämställdhetspolitiken.

Vi ska dock tänka på att denna policy skrevs i en tid då homosexualitet nyligen avskrevs från WHOs lista som en psykisk sjukdom (1992), och där öppenhet med sin sexuella läggning innebar en markant ökad risk för hatbrott. Därför ligger det i tiden att USA och Barack Obama skrotar denna policy och på allvar börjar agera som ett demokratiskt land, en moralisk kompass för övriga världen, där samtliga medborgare åtnjuter samma rättigheter oavsett etnicitet, kön, religiös tillhörighet och sexuell läggning.

1 COMMENT(S):

Helt stört! Och än mer chockande är att det är något mer än enbart 15 år sedan homosexualitet togs bort från listorna som en sjukdom. DET är stört! Tragiskt att man inte ska få vara den man är.