The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

När timmarna känns som sekunder

Ännu en helg passerade förbi med ilfart, kan man minst sagt säga. Jag kunde gott ha tänkt mig att hålla André gisslan en vecka eller två, men tror inte att det hade uppskattats så särskilt mycket från Malmö. Varenda minut utnyttjades så till den grad att vi var nära att missa tåget som skulle ta honom tillbaka till fastlandet, och bort från H.C. Andersens förlovade sagoö.

Inklämd mellan alla prat-, fika-, mat-, film-, skratt-, skvaller-, djupfilosofiska-, vandrings-, shopping-, och 'bara-vara'-stunder, hann vi också med att rita fram vår route för bilresan med start i nästa månad. Man kan nästan snart räkna ner dagarna till tio fingrar och lika många tår! Behöver jag säga att vi verkligen ser fram emot att cruisa fram över Vilda Västern?

På min promenad hem från tågstationen igår, kom jag att tänka på vad Fattema föreslagit tidigare. I framtiden borde vi köpa upp något trevligt kvarter nere i Milano eller i någon annan snarlik pulserande storstad, där vi ska samla vänner, nära och kära i någon form av bostadskollektiv. Nog är det kul att ha vänner över hela världen som man kan hälsa på då och då, men några vill man faktiskt kunna titta förbi hos när som helst på dygnet bara för att man känner för det, om det så är för att snylta på en kopp kaffe, eller bara få höra några ärliga ord om sina vardagsproblem.


Roughly the route.

3 COMMENT(S):

Tack så mycket, det värmer att höra! :)

Jag förstår inte riktigt.. Ska du och någon vän/vänner ut och "bila"/tågluffa eller bara ut och resa? :D Jag älskar att resa!

 

Milano nästa, baaaaabe! Du, jag, espresso och skoooooooooor!!!

Snart steve, snart.

 

ooh, låter som ni får till en bra resa där.
Nashville till och med. Hälsa Miley!