The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Med livet som insats

Jag vaknade lite över sju i morse med oroliga tankar. Jag hade fått höra ett skri i mitt öra om ett störtat plan. Med ens var jag på alerten trots att ögonen fortfarande var sömndruckna. Det hade väl inte varit så otroligt att makten ovan molnen visat ett så tydligt tecken på syftet med en uppskjuten resa, eller?

Jag stormade till datorn och satt helt på spänn när jag kikade in på samtliga nyhetstidningar, stora som små, för att se om min onda föraning kunde vara sann. Inte ett spår av förorsakade flygplan rapporterades i media, förutom nyheter på de fortsatta spaningarna efter Air France-planets svarta låda. Jag kunde pusta ut.

Igår skulle jag och André egentligen suttit på planet, nu idag skulle jag förmodligen bloggat från ett café inne i centrala Chicago och tagit en tur till Swedentown eller Chinatown, och inte härifrån Malmös mindre glorious delar.

Men jag hade långa trevliga fikaturer i stan igår. Det var trevligt! Och jag fick långa, nyttiga promenader kors och tvärs i Malmö. Det måste ju ändå räknas som lite motion. Men Midsommarmaten sitter fortfarande envist kvar kring flankerna. Det ska vi banne mig ändra på när jag är hemma i Odense igen.

Jag ser strålande sol utanför fönstret. Det blir en fin dag det här. På med sommaroutfiten och ut och lev livet! Sayonara!

Peace out.

7 COMMENT(S):

Stevoo!

Du ser jättebra ut med den nya frisyren, we have kind of missed it!


/Rasha

 

hmm...av alla bilder =P menmen vem var det som sa att jag inte kom in hit och lämnade kommentarer? *in your face my chingo*

 

Thanks Rash, jag ska cutta håret idag :-P

Heh, det krävs att man säger sånt innan du kommer in här.. Det kallas för moreaktionsmetoden ;-)

 

Steve. Du måste fråga om lov för att få publicera bilder på folk på en offentlig blogg. Jag är inte införstådd med det.

 

Ja Jenny-san. En miss fr min sida. Säg bara till så tar jag bort det direkt.

 

Jag tänkte att det var det jag gjorde. Men okej då "till" :-p

 

Hah! Morsan trodde att Kelly var jag på bilden...ujujuj.. något fel när ens egen mor inte känner igen en...