The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Motvilja att kalla mig själv kines

Idag den 4 juni 2009 är det precis 20 år sedan som studentmassakern skedde på Himmelska fridens torg i Beijing. [DN.se] Ännu idag är det inget som varken diskuteras eller ens får nämnas vid namn. Kinas enorma filtrerings- och censursystem omöjliggör åtgång till allt på internet som har med den 4 juni 1989 att göra. Ett land som söker sig mot toppskiktet av världens demokratier och vill ge sken av att vara rumsrent, ska till varje pris kunna vara självkritiska och reflektera över begångna misstag, och inte sopa det under mattan.

I så många avseenden är Kina ett totalitärt land med en väloljad propaganda-apparat, starkt begränsade rättigheter för den enskilda individen, och en retorik som hör hemma hos diktaturer. Enbart på grund av att Kina är en starkt framväxande ekonomi med vidsträckt inflytande, visas landet respekt från omvärlden. Det är det inflytande kineserna har på den globala marknadsekonomin och den militära styrka som landet besitter, som omvärlden skyggar för. Omvärlden har inte råd att bli ovän med en stormakt som inom en snar framtid har en chans att gå om ett USA, som befinner sig i regression, och bli världens nästa supermakt.

Många kineser argumenterar för att det rådande politiska systemet är en nödvändighet för att inte oppositionella krafter inom Kina styckar upp landet efter alla de tusentals minoriteter som bor sida vid sida inom landets gränser. Ett sådant tänkande visar bara på hur starkt kineserna själva misstror sin förmåga att enas under ett flagg för att tillsammans arbeta för en fungerande demokrati under 2000-talet.

Fram till den dagen Kina kan garantera varje invånares mänskliga rättigheter, avstå från grundlösa gripanden på grund av religiösa och politiska orsaker, samt frige alla de samvetsfångar varav några är från den pro-demokratiska studentrevolten 1989 [Amnesty Int.], känner jag stark motvilja att kalla mig själv för kines. Jag må vara fascinerad och intresserad av mitt arv, men det lär dröja många år innan jag med stolthet i rösten kan säga att jag är av kinesisk börd. Vad dagens Kina står för är långt ifrån det som Evelyn B. Hall skrev 1906:

“I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.”


Den dagen det osannolika sker, ska jag med stolthet hissa upp den kinesiska flaggan för att låta den fladdra sida vid sida med den Svenska Flaggan.

Himmelska Fridens Torg 4 juni 1989.

2 COMMENT(S):

Som din bloggcoach är det kul att äntligen få läsa ett inlägg där du talar om vad du tycker men det väcker ju såklart en debatt. jag håller inte med dig, det är lätt att hissa upp den svenska flaggan dåden symboliserar demokrati, frihet, mm. det är nu ditt land behöver dig, visa att du som kines har en önskan om demokrati och frihet, men istället väntar du på en ljusare tid där du äntligen kan ta till dig ordet kines. det jag menar är att man kan inte bara heja på det vinnande laget hela tiden för att känslan då ditt lag någon gång vinner är oöverträffligt. Peace out homedog!

 

Sant bloggcoach! :-P Jag förstår vad du menar, och borde kanske varit tydligare i att det går en gräns mellan det officiella Kina och folket Kina.

Det officiella Kina är motbjudande och jag vill hjälpa till att förändra, men frågan är vad man kan göra mot en diktatur? Den viker sig inte en tum för omvärldens fördömanden eller kritik. De kör sitt eget race oavsett vad andra tycker och tänker...

Folket Kina är kulturen, traditionerna, och sederna som jag kan identifiera mig med. Saker som jag är fascinerad av, glad över och väcker önskan om att få lära mig mer.

Men som kines född och uppvuxen i västvärlden, är det att vara kines starkt förknippat med vad officiella Kina gör. Att kalla sig kines är att identifiera sig med vad makthavarna i Kina sysslar med. Det är detta som jag motsätter mig.