The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

I väntans tider

Tanken slår mig ständigt varje gång jag träder in i ett mörkt, dystert och ovädrat hem som varken har fått se solljus eller nytt liv på många år. Jag tänker att det här är ett hem enbart för förvaring av en människa. Det saknar livskraft, glädje och energi. Jag känner av uppgivenheten och likgiltigheten, som råder inom de fyra väggarna. Vi kommer och hjälper dem med den dagliga hygienen, ger dem mat och stoppar dem fulla med piller i alla möjliga färger. Detta håller dem vid liv, men vad lever de för?

Pratar man lite med dem, märker man den understimulans många gamla upplever. Många saknar barn och familj, eller så har de ingen kontakt med dem. Många saknar vänner och bekanta. Och alla skulle de behöva en daglig dos av kärlek och omvårdnad utöver det som vi ger, för att livas upp igen. En granne att prata med, en katt att kela med, en mening med sin vardag. Alltför ofta tycker jag att det endast är ett tomt skal jag har framför mig, som väntar på slutstationen, döden. De saknar ett syfte med sitt liv, ett syfte att leva.

Det är därför väldigt glädjande när man kan bidra med något som förändrar en äldres liv. Jag har varit några gånger hos en äldre man i 60-års åldern, och han talar alltid om att finna sig en dam. Idag åkte då datorn fram, och efter några klick navigerade jag oss till en nätdejting-site och upprättade en profil åt honom. Det hade inte funnits någon som kunnat hjälpa honom med datorn tidigare. Man såg genast hur hela han sken upp och han kunde inte sluta upp med att le.

När jag cyklade därifrån stod han vid dörren och vinkade glatt farväl. Han upprepade för mig gång på gång att han skulle sitta och läsa dessa fagra damers profiler resten av dagen. Hans glädje smittade av sig och även jag sken upp. Att kunna hjälpa andra är går hand i hand med att hjälpa sig själv.

5 COMMENT(S):

Good job!! that's the spirit!! ;)

 

HAHAHA! Oooh.. det var längesen ett av dina inlägg fick mig att le och skratta så genuint! :D I like! Vilken söt gubbe!

 

Det var fint skrivet. Jag vet vad du menar, man blir glad av att göra andra glada. Förhoppningsvis är inte det själva drivkraften för att hjälpa andra, utan får ses som en positiv bieffekt :)
Kram,
Filip

 

Vad himla fint! Bra gjort Stevie-boy! :)

 

:-) I know Betty, det är en väldigt rar gubbe!

Filip, vilja att hjälpa andra har många dolda syften.. Oftast tycker jag det är svårt att se var gränsen går för vilka syften som tjänar mig och vilka som tjänar den man hjälper..

Tack Carro! Tack Leng lui! :-P