The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Stilla tillvaro

Dagarna går lugnt och stilla. Jag försöker inte stressa mig fram på något vis, utan tar allt lite som det kommer. Det finns folk jag skulle vilja träffa som jag inte kommer att hinna med. Det finns folk som jag redan har träffat och haft ett enormt givande utbyte med. Det låter kanske väldigt affärsmässigt, men vi kommer inte ifrån verkligheten att våra möten med varandra är en enda ge-och-ta-affär. Jag ger en bit av mig själv, min historia, i utbyte mot en bit av ditt liv.

Ibland funderar jag kanske lite väl invecklat och för mycket. Jag tänker på att det alltid är jag som tar kontakt med dem som jag inte har träffat på ett tag, och ska nästan jaga ifatt dem för att få se dem över en fika. Visst är det trevliga fikastunder, men sitter de där för att de faktiskt vill träffas eller för att de inte vet hur de ska tacka nej till min förfrågan? Vad händer när jag inget säger? Intet.

Idag träffade jag en gammal vän, i dubbel bemärkelse. Det är en klok kvinna som har betytt väldigt mycket för mig och min personliga utveckling, och en stor del är tack vare hennes förtjänst att jag är där jag är idag. Redan väldigt tidigt såg hon sidor hos mig som jag först på senare tid har kunnat se själv. Hon sådde fröet till den eken som idag har vuxit sig hög och stark.

Passing through.

0 COMMENT(S):