The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Doubt and Despair

Har ännu en gång grävt i byrålådorna och läst i gamla dammiga dagböcker. Kom att läsa lite om alla förvirrande tankar som cirkulerade i huvudet under ansökningsperioden, innan jag blev antagen. Så förtvivlad, så deprimerad, och så djupt nergrävd i min egen grop. I efterhand är jag glad över att jag inte har ångrat vad jag har gett mig in på. Hoppas att mina tankar från förr är igenkännliga för någon. Det blir bara bättre, tro mig.


13 november 2006, Malmö

Snart ett och ett halvt år sedan studenten och jag sitter ännu i Malmö, framför min laptop med Komvux-läxor. Hur kunde det sluta så att jag ännu inte kommit någonvart efter så lång tid? Vad är det jag vill egentligen? Är det verkligen att läsa till läkare? Kommer jag att ångra mig när jag väl är inne? Men om jag ångrar mig, har jag en reservplan? För vad annars ska jag syssla med? Hela mitt liv har i stort sett varit ett enda förberedande projekt för att läsa till läkare. (...)

Jag ska ju söka till Danmark och Norge i början av nästa år, men hur gärna vill jag egentligen studera utomlands? Om det varit mitt förstahandsval hade jag väl inte stannat kvar i Sverige och läst fysiken? Förmodligen är det även rädslan för förändringar som spökar. Jag är skraj inför hur det kan bli om jag studerar utomlands; om jag kommer att trivas, om jag kommer överens med kursarna och om jag klarar av att stanna där i mer än sex år.

Detta kanske återigen är ödet. Jag ska lära mig en läxa, en läxa som ger mig förståelse för att allt inte alltid kan bli så som jag vill. Efter medgång följer motgång, det är livets gång.

"In the middle of every difficulty lies opportunity." -A. Einstein

Lonely road.

6 COMMENT(S):

Hej Steve!
Det första stycket ur ditt dagboksinlägg är som taget ur mina egna tankar för ett år sedan när jag tog studenten. Efter att ha läst IB kände jag mig mkt skamsen av att berätta för folk att jag gick på komvux. Jag vill bara tacka dig för att du delar med dig av dina tankar och funderingar. Det var delvist din blogg som byggde upp min motivation och nu ett år senare pluggar även jag till läkare i Danmark.
Tack!
Hälsningar
Elina

 

Åh, återigen visar du hur egoistisk du är. Det var ju min födelsedag och du skriver bara om dina SMÅ problem, när du borde tänka på mig ;-)

Det är väl skönt att se att du inte hade behövt oroa dig så, något att tänka på för framtiden. Det lönar sig inte att oroa sig, om det inte leder till att man tar sig i kragen, såklart.

 

Jag tänkte Nästan samma sak. TVÅ dagar innan min födelsedag och du satt inte och tänkte på vad du skulle köpa till mig?! (Förresten.. gissa vem som har länkat till dig...mehehehehe..)

 

Hej Elina! Du anar inte hur mkt din kommentar betyder för mig! :-) Jag var också väldigt skamsen, men jag tror att Komvux-tiden lärde mig en viktig läxa i ödmjukhet. Får jag fråga var i DK du läser?

Jenny penny, :-P jag önskar att jag tänkte som du! Men oftast brukar mitt bekymmer vara första steget mot att ta mig själv i kragen. Jag ska ha nått botten innan jag tar mig upp igen. :-P Och självklart tänkte jag på dig.. håhå.. där emellan "(...)" i inlägget! ;-)

Betty, du vet att jag aldrig behöver tänka över presenter. De ligger klara och förpackade en månad i förväg... Annat är det med dig.. harkl.

 

Jag läser i Århus men skulle gärna vilja byta till Kph. Du har möjligtvis inte någon info om detta är möjligt?
Elina

 

Elina, jag vet att det är möjligt att byta efter bachelor-delen mellan städerna. Men tror inte det är lika smidigt att byta nu i början, då upplägget på studierna skiljer sig väldigt stort mellan städerna.