The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Tankarna åker till Malmö

Idag blev huset tomt igen. All alone with my goldfishes. Det känns alltid lika konstigt tomt i knoppen när man har umgåtts så mycket med en person under några dagar, och han eller hon sedan åker hem till sitt igen. Jag kanske har lite separationsångest inom mig ändå?

Tankarna följde med henne på tåget tillbaka till Malmö. Somliga dagar saknar man det mer än andra. Idag var väl en av de dagarna. Jag tänkte på mitt senaste besök för drygt tre veckor sedan. Det var kul, riktigt kul. En ny start på flera sätt.

Vi är ett sammansvetsat gäng som har känt varandra sen barnsben, snart 14 år tillbaka. Jag känner mig lyckligt lottad, som har den förmånen. Det är ovärderligt på många sätt och vis, obeskrivligt. 


The gang.

2 COMMENT(S):

Steve, du får mig att bli helt sentimental såhär tidigt på morgonen. Jag ska ju orka med dagen!

 

Bara ärliga ord, om än lite sentimentala :-)