The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Det är mänskligt att svimma

Det är smått pinsamt, men det är lika bra att ställa fram alla liken istället för att gömma dem i garderoben. Jag tror jag överansträngde mig idag. Orsaken är ännu okänd.

Jag och Nina var på boxningsträning idag på fitnesscentret där vi brukar träna. Saken är den att jag försummat min träning under tentaperioden. Om det är vanligt eller om det beror på min lathet låter jag vara osagt. Men en halvtimme in på passet började jag se stjärnor. Jag hörde världen nerifrån en brunn och började svaja, likt tant Berit efter för många snaps på Midsommar.

Var tvungen att hålla huvudet mellan knäna och ligga ner en stund med benen i högläge. Lågt blodsocker, sjunkande blodtryck, överansträngning efter ett längre uppehåll, I don't know. Det var dagens drama i alla fall. 

3 COMMENT(S):

Jag känner igen det där allt för väl... Kanske av helt andra orsaker men iaf. Ungefär sådär slutade min allra första gymupplevelse också, på din tiden var man 15 och det vara bara såååååå pinsamt!!! Inte bättre blev det när en sjuksköterska la en ner på golvet i ehm...ja...stabilt sidoläge tror jag det heter numer. Så hör jag kommentarer som 'stackars flicka, första gången hon går till gymmet och svimmar'. Känns det lite bättre för dig nu? ;)

/J

 

:-P hehe.. kan inte ha varit som 15åring och få höra såna puttinutt-kommentarer! Men jag skämdes inte alls igår, sånt händer även den bäste! ;-) Så jag borde fråga dig om det känns bättre när du vet att du inte är ensam längre? :-)

 

Haha nä! Det känns inte bättre =/ Jag var 15! Det var pinsamt!