The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

IKEA in my soul!

Det var stort, det var skojigt, det var billigt, och det var så svenskt det kan bli! Det var så mycket folk som man var tvungen att trängas med, och jag tycker inte om folk som går emot strömmen. De är ju såå jobbiga. Förstår de inte pilarna eller?

Vi var helt exalterade över att gå på svensk mark, för IKEA är som en ambassad, man är i Sverige oavsett vilket land det ligger i. Men snart blev vi trötta, och fikade billigt. Studentvänligt! Men sen att jag stoppade ner en massa saker i korgen var mindre ekonomiskt. Aida var dock värst, hon har börjat på sitt köksprojekt. Rasha var däremot en trädkramare, växterna tog all hennes uppmärksamhet ifrån oss.

Dessutom tappade jag bort min halsduk i vimlet. Ledsen. Det var min kära cashmere..


2 COMMENT(S):

Haha, det med att man känner sig som att man är i Sverige bara man är på Ikea håller jag med om.

När jag, Ebba och Sandra var i Australien och på Ikea där så kände vi oss verkligen som hemma. Det var vårt ställe.

 

Eller hur! Och så kunde ni köpa Wasa knäckebröd och sånt svenskt också eller hur? DK har ingen sån avdelning iaf, det behövs ju inte :-P Så långt ifr är det ju inte, gudskelov!