The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Aqaba Town

Måndagen den 25 januari 2010

Det måste vara en rolig syn när vi kommer gående; fem svenskar, tre danskar, två araber, en bosnier och en kines. En brokig skara, men så otroligt skojigt! Ett stort sällskap betyder ibland att många viljor möts, som lätt kan hamna på kollisionskurs. Jag har upplevt det under tidigare resor, men detta är absolut inget problem för oss.

Vi strosade runt på stan idag, tanklöst, och hamnade på en offentlig strand som lokalbefolkningen själva använder. Barnfamiljer, kompisgäng, äldre gubbar sitter i grupper och konverserar till havets lugna skvalpande. Vi har vant oss vid tanken på att vara det lokala cirkusnumret vart vi än går redan. Det är bara ett faktum. Men vi ses nog inte på som helt respektlösa turister som fläckar ner deras näthinnor med lättklädda bikinis och minishorts, utan tjejerna badade med linnena på och vi andra hjälptes åt med att skyla för på vägen upp från vattnet. Vissa kommer fram och vill ta foton tillsammans med oss, medan en liten flicka blygt steg fram mot Rasmus och gav honom en liten kindpuss innan hon sprang tillbaka till sin pappa.

Aqaba är intet någon kulinarisk upplevelse för min del, tycker jag. Matkulturen för turister är en blandning av arabiska kötträtter och typiska västerländska rätter som diverse stekar med pommes frites. För vegetarianen är det kikärtor som står i centrum med falafel och hommous. Det är gott, men inte i hur stora mängder som helst. Man blir liksom aningen gasig i magen efter ett tag.

Landet är inte det rikaste precis. Mycket är slitet, mycket är gammalt och turismen ligger ännu i sin vagga. Men en massa projekt är på gång och jag ser multinationella företag som börjar leta sig in och lyxhotellen håller på att byggas runtom Aqaba. Stadsbilden kommer med all säkerhet att se helt annorlunda ut inom loppet av de närmaste åren. Till det bättre eller sämre, får tiden utvisa.

Från hotellrummet har vi utsikt över hela Röda Havsbukten, och ser den enorma skillnaden mellan den jordanska och israeliska sidan. Medan det glittrar om ljusen från alla höghusen och gatulivet i Eilat, är det desto mörkare och sparsammare upplyst på den här sidan. Kontrasten är slående. Några vänner ska åka över till Israel och se sig omkring, men något besök för min del blir det nog inte.

Mycket återstår att se, Döda havet väntar imorgon.

0 COMMENT(S):