The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Fly me to Polaris

En dag närmare tentadag. Två veckor tills avresa till Aqaba och värme. Jag längtar som bara den varje gång jag går ut i kylan och tårna nästan faller av. Kan knappt känna min nästipp, tår eller fingerspetsar.

Idag var det Aidas dag. Vi överraskade henne med tårta och roliga småprylar. Hon blev lite röd i huvudet av all uppståndelse tror jag. Men glad blev hon. Vi tände ljusen tre gånger för att hon tyckte om att blåsa ut ljusen. Lite greedy-varning där. Haha.

Efter en hård dag, vill jag bara bort. Långt bort där stjärnorna strålar och bekymmer långt borta. Jag tittar upp mot den stjärnklara himlen i natt och ser den starkast lysande av dem alla, Polstjärnan. Jag blundar, med ljuset fortfarande innanför mina ögonlock, och låter det omfamna mig. Jag svävar bort, mot ljusets hem.


Underbar musik.

1 COMMENT(S):

Åh, avundsjuk att du ska till värmen! Och du gör att en annan får ångest när du kommenterar så där att man vill tillbaka och ha en pina colada i handen, shame on you! Haha. Hoppas att ni får det härligt.

Och exakt, vad greedy att vilja blåsa ut tre gånger. ;) Och det är aldrig inne att vara blek, inte när man heter Christoffer Larshans. Han blir likblek. Så DNA-bomberna studsar av glädje när jag ligger och kokar i cancermaskinerna. Men har dragit ner på det i alla fall mot förra året. :D

Thailand är underbart, indeed. Men jag säger som du; har andra ställen att upptäcka innan, sedan kan jag återvända dit. Shoppingen i Bangkok är craaazy! :D

Du är duktig som tentapluggar och sitter på en fredag och läser på om njurar, etanol och varför man pissar så mycket när man är full. ;)