The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Nyårskrönika

Varje år börjar vi ett nytt år med årets största fylla, pengabål och dagen-efter-bakfylla. Samma glada tillrop om ett bättre år, bättre möjligheter, högre förväntningar och inte minst ett lyckligare liv. Men vad är egentligen lycka för oss, för mig, eller för Dig? Är det att få mat på bordet, bli älskad, eller en ny Louis Vuitton väska? Vad är det som vi har glömt på vår väg mot en bättre värld, eftersom vi ännu inte är lyckliga trots allt vi har? Jo, våra rötter, vårt ursprung.

Vi bygger enorma luftslott på en bräcklig grund. Vår lycka här i väst har kommit att definieras av materialismen och konsumtionen. Blir vi någonsin nöjda med vad vi har eller vad vi får, undrar jag. Varför är det sådan att jag aldrig nöjer mig med vad jag har, utan alltid vill ha något mer utöver det, något nytt? Varför fäster vi större betydelse till en gåvas värde än tanken som ligger bakom den? Hur kan det komma sig att det spås bli en rekordjul för detaljhandeln i Sverige medan alla går på knäna runtom i världen?

Materialismen och pengar har blivit vårt recept för kortvarig lycka. Vi försöker desperat fylla i det tomrum som finns inom oss med det som vi kan köpa, det som vi kan ta på. Ett tomrum som har skapats i spåren av överdriven individualism och kapitalism. Vår jakt på att utmärka oss själva som enskilda individer, separat från vår familj, vårt släktnamn, har lett oss nerför en enslig väg. En väg som många gånger känns både bitter och ensam; vänner kan bytas ut, släkten är distanserad och kärnfamiljen vittrar sönder med åren. De banden som har hållit ihop familj, släkt och vänner i alla generationer före oss, är ytterst svaga idag. Inte mycket behövs för att slita av dem. Det här är den yttersta konsekvensen av den individuella friheten som vi alla så innerligt har önskat oss under föregående generationer. Vi lever allt för mycket efter devisen att "ensam är stark", medan många kulturer runtom i världen ännu tror på att "tillsammans är vi starkast".

Orsaken till denna skillnad kan ju förklaras av vår långt gångna välfärdssamhälle, där oavsett vilka band vi har till varandra, behöver vi aldrig vara beroende av varandra för att överleva. Däremot är det fallet i bland andra de asiatiska kulturerna där yngre familjemedlemmar har en moralisk plikt att ta hand om de äldre. Denna beroendeställning existerar på både gott och ont, men de banden individer emellan är starka. Trots oliktänkande och eventuella interna konflikter måste de bortses från för att bibehålla status quo och värna om den lojalitet, respekt och kärlek alla emellan.

De människor som ännu har undsluppit kapitalismens vidöppna gap har lyckats behålla den värme som finns mellan människor i dessa länder; den hjälpsamhet, öppenhet och nyfikenhet för sina medmänniskor. Vad kan det bero på att vi ser dessa tre ingredienser som en enorm bonus i vår vardag och inte som en självklarhet? Är det på grund av vår kultur där vi gärna värnar om vår personliga sfär, medan ingen sådan existerar i Asien? Eller är det vår individualistiska samhällssyn på "jag och du", mot deras kollektivistiska, som har skapat den själviskhet som alltför ofta ses på våra breddgrader? Varför brukar vi så ofta tänka att "så länge jag sköter mitt eget så behöver jag inte bry mig om hur andra har det"?

Julen och nyår har liksom allt annat i vårt samhälle förlorat sina rötter. Grundtanken bakom högtiderna är sedan länge glömda, och de har båda fallit offer för kommersialismen. Vi jagar den bästa, dyraste, och snyggaste julklappen istället för att lägga ner tanke och tid bakom gåvorna. Vi åtrår den fräsigaste nyårspartyt iklädd den glammigaste festutstyrseln och ha den största fyrverkerilådan någon annan har i kvarteret, istället för att samlas med dem som verkligen betyder något i ens liv. Förklaringen till fenomenen ligger i vår otillfredsställda behovshierarki, där vi saknar de grundläggande pusselbitarna för ett lyckligt och nöjd liv; trygghet i vårt ursprung och gemenskap bland vänner och familj.

När vi har de grundläggande ingredienserna för ett lyckligt liv, behöver vi inga ytterligare saker för att fylla ut vardagen. Vi kommer aldrig behöva den där speciella prylen som vi har haft ögonen på, eller supa in det nya året med en hutlöst dyr nota. För vi kommer då varken behöva dämpa saknaden efter närhet eller den svidande tomheten, när vi är trygga i oss själva och tillfredsställd med familj och vänner.

När det sker, kommer vi att se på världen med nya ögon. En värld där vi är medvetna om alla de banden som knuter oss an till varandra, där vi som enskilda individer trots allt är beroende av varandra för att kunna få ett meningsfullt liv. En värld där vi bryr oss om varandra och inte drar oss för att sträcka ut en hjälpande hand. Då kommer vi återigen att upptäcka rötterna med högtiderna, och fira dem för det de egentligen är, nämligen tillfällen att samlas och uppskatta det som vi har blivit givna, varandra.

8 COMMENT(S):

Hej Steve.
Jag gick in på Cirkus hemsida idag där jag läste att Engelska C kommer att krävas för att söka till Läkarlinjen i Danmark hösten 2010. Stämmer detta, eller kan universiteten "bestämma" själva vilket krav de ställer?

 

Cirius anger rekommendationer för univ. Engelska B gäller även detta ansökningstillfälle (2010/2011). Engelska C lär med största sannolikhet krävas till 2011/2012.

 

Amen.

/J

 

Tack.

 

Är du 100% säker på detta Steve?

 

Läs exempelvis på KUs hemsida, Amir. Där står det explicit vad som kommer gälla för 2011.

 

Jag läste där nyss men de verkar inte vara upptaderat den. Så jag vet inte. Jag får lita på dig.

 

Följ länk visar vad som gäller för 2011. http://studier.ku.dk/optagelse/nordisk/vejledning_til_svenskere/#fagniveauer2011

Ytterligare frågor hänvisar jag till min email.