The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Trött

Vill inte mer. Orkar inte sitta på rumpan en dag till. Men ack, vad jag är tvungen till det ändå. Ögonen är blodsprängda, påsar hänger långt ner under ögonen, rumpan värker, magen sväller, hjärnan på bristningsgränsen,.. det är inte vackert.

Är så oinspirerad nu att jag inte har något vettigt att skriva om. Ni överger mig väl inte för det? Ska krypa ihop i fosterställning och drömma om blåa ängar och grön himmel. Vackert.


Så här trött.

3 COMMENT(S):

stackars lilla plutt.. förstår att ni behöver jordanien som en morot nu.. :) Kämpa på tjuggis!

 

Kämpa, kämpa, kämpa Steve! Det är så jävla värt när man står där på andra sidan! Lycka till!

(Och.. 3. semester: here I come!)

 

Framåt, framåt, framåt.... känns som att gå med blyskor.. :-/