The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

The Tale of the Dead Sea

Tisdagen den 26 januari 2010

Fast i en taxi med mina två favoritflickor, och en ytterst pratglad chaufför med kurs mot Döda havet. Jag känner mig lyckligt lottad som har sådana här möjligheter i livet. Många människor runtom i världen kommer under deras livstid aldrig att ens åka utanför deras hemby eller land.

Ökenlandskapet rullar förbi utanför vårt fönster, och visar mig att något så färglöst som sand också kan ha sin skönhet. Skiftande nyanser, former och skepnader förs samman för att bilda något som saknar motstycke där hemma.

Det som är positivt med en pratsam chaufför är att man får höra allt möjligt om landet vi är i. Han berättade nyss om varför Döda havet ligger 400 meter under havsytan. Enligt sägen bodde det ett samhälle i området där Döda havet ligger idag, där män hade homosexuella förhållanden med varandra. Gud varnade dem för dessa förbjudna handlingar men inte alla tog det på fullt allvar. Medan de som hörsammade varningen som förmedlades via profeten Lot, lämnade samhället bakom sig, stannade de som idkade samkönat sex och ett förkastligt liv kvar i staden. Ärkeängeln Gabriel sändes till byn, gröpte ur staden från marken med sina vingar och flög upp med den i luften för att sedan vända den upp och ner för att låta staden störta mot marken. I fallet sjönk marken mer än 400 meter ner och bildade en grop. En grop som Gud då fyllde med så salthaltigt vatten att inget levande någonsin skulle kunna leva där. Besudlad mark förblir obebott.

Vår konvoj med tre bilar passerar checkpoint efter checkpoint, på vår väg från Aqaba mot Döda havet. Både poliser och militärer säkrar gränsen mot Israel, som endast ligger ett stenkast bort från ökenvägen vi kör på. Vi blir aldrig ombedda att visa våra pass, då vår chaufför berättar att vägstoppen endast är till för att kontrollera trafiken och eventuella flyktingar över gränsen.

Vi stannar upp då och då vid bergspassen och andra utsiktsposter ut över bergsdalarna. Där beskådas landskapet under oss, och jag är glad över hur orört och vackert det ännu verkar vara. Förutom serpentinvägarna genom bergen, syns inga övriga främmande inslag i bilden. Att skratta tillsammans och dansa till arabisk musik dånandes från bilstereon flera hundra meter upp i bergen, är en upplevelse jag sent lär glömma.

Efter ett ytterst saltigt bad i Döda havet, och en härlig hälsokur där vi alla smorde in oss själva i lera från sjön, fortsatte turen mot Hammamat Ma'in, som är ett ställe med varma källor. Brännande hett, men värmande gott för kropp och själ. All vår stress och spänning uppsamlade i våra kroppar flöt iväg med källvattnet nerför flodbanken. Vi var på ett ställe där folk har badat i det varma vattnet så lång tillbaka som till romarna.

Nästa utflykt i landet planeras redan med våra lokala guider och staden Petra står på tur. Med förväntan ser jag fram emot besöket till ett av världens sju nya underverk.

Dead Sea.

0 COMMENT(S):