The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Medicinsk intervju

Parallellt med en massa hjärnor och nervbanor håller vi på med en mer praktisk kurs som ska förbereda oss inför dagen vi själva ska uppta en anamnes på riktiga patienter, det vill säga sjukdomshistoria och relevanta sociala och arbetsrelaterade förhållanden. Vi drillas till att bli mer kommunicerande, och det känns bra!

Till en början var jag lite nervös inför kursen, men såg samtidigt fram emot att få några riktlinjer för patient-läkarsamtalet. Vi har blivit påminda gång på gång, att kommunikationen är alfa och omega för både läkare och patienter och det går att lära sig! Det sista var en lättnad att få höra.

Under flera timmar varje vecka har vi blivit undervisade i och tränat tillsammans med skådespelare att kommunicera med patienter; att sätta en dagordning, finna struktur och framför allt uppfånga patientens perspektiv. Det känns som att vi får lagd en god grund för hur vi borde gå tillväga, vad vi bör och inte bör göra, och hur viktigt det faktiskt är att uppmärksamma patientens verbala och icke-verbala anspelningar.

Det roliga är att jag börjar analysera de fiktiva läkarna på TV och deras samtal med patienter. Jag tittade på ett avsnitt innan och tänkte: "Ah, det där borde han inte ha sagt till patienten. Hmm, sluten frågeteknik. Aj, förhastad tröst."

Patient-läkarsamtal.

6 COMMENT(S):

Det där låter ju alldeles förträffligt vettigt till skillnad från det tramset till kommunikationskurs som vi just haft.. Go'weekend!

 

Fin bild!

 

:-P Louise, hur tramsigt var det? Är det tillsammans med sundhedspsyk eller?

 

Ja, sundhedspsykologi och kommunikation hänger ihop. Till varje lektion var det några som skulle spela i en film med ett påhittat patientsamtal(resultat: dålig teoretisk undervisning, "vad får jag ut av att lära mig hantera en filmkamera?"), och annars gick lektionerna mest ut på att några random personer i klassen blev ombedda att göra diverse rollspel, helt oförberett, helt improviserat.

Vad får vi ut av det? Vi har aldrig träffat en patient, vi har aldrig suttit i ett samtal med en patient.. Vore det inte mer givande att lära av någon som kan något? Vore det inte mer givande att få öva sina kommunikationsskills i en situation som skulle kunna vara en verklig situation, utan dåliga improvisationer och nervösa fniss?

Det är synd att man inte tar något så viktigt på större allvar.

 

:-) Vi har också haft det där Louise! Tredje terminen också, om jag minns rätt! Så måske kommer ni ha det vi har vid ett senare tillfälle också?

 

Ohhh, det låter intressant!

Och nu ska jag sluta vara dryg och kommentera allt. Kände bara att jag fick lov att ta igen lite efter det jag missat under mina "vägrar läsa andra bloggar"-dagar och "vägrar att svara på 'hej, fin blogg'kommentarer"-dagar. Och du tillhör den första kategorin där.