The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

One man's show

Det känns i luften, våren. Dagarna blir ljusare, koltrasten kvittrar (har Nina snällt upplyst mig om), och jag känner våren runt omkring mig. Det är den känslan man får under högsommarkvällarna efter solnedgång och den spänningen som hör till. Jag längtar redan till sommaren.

Men vi får inte våren gratis, nix. Det är dags för officiell tentaläsning. Något som ingen annan kan hjälpa mig mig, enmansarbete. Jag känner mig stressad inför det, mycket mer än vad jag har gjort inför alla de andra tentorna under det senaste året. Detta betyder nog att jag inte är ämnad att bli neurokirurg eller något annat som har med neurologi att göra. Jag klarar mig nog med pediatrik.

När jag idag bland annat läste om ventrikelsystemet i det centrala nervsystemet, det vill säga hålrummen inuti vår hjärna och ryggmärg, som är fylld med hjärn- och ryggmärgsvätska, kom jag att tänka på mellanstadietiden. Barn kan vara ena elaka varelser, minns att vi brukade reta en tjej för "Alle-balle-vattenskalle..!". Hur elakt är inte det? Hah. Det rimmade fint ja, men vad betydde det? Kul att det är först nu som jag förstår innebörden fullt ut.

Vattenskalle, hydrocephalus, beror oftast på blockad i det här ventrikelsystemet vilket gör att cirkulationen av vätskan avstannar. Ackumulering av vätska i systemet pressar samman hjärnvävnaden, ökar det intrakraniala trycket och kan leda till svåra hjärnskador. Hos barn där kranieplattorna inte är sammanvuxna ännu, kan huvudet expanderas som följd av ökad vätskesamling, och därmed kallas tillståndet "vattenskalle" i folkmun.


One man show. Sam Tsui - Don't stop believing.

0 COMMENT(S):