The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

På föreläsning

Klarblå himmel, kvittrande fåglar, klämtande kyrkklockor i fjärran. Somliga dagar vaknar man upp lättare om hjärtat än andra. Tänk vad mycket en blå himmel och lättsam bris kan göra för ens humör. På vägen till föreläsningen i morgonrusningen, ser man hur människor går fram med ett leende, ett smittsamt leende.

Det var av den bättre sortens föreläsningar som vi hade idag. Två väldigt entusiastiska professorer, som verkligen brann för sina ämnen. Den ena i immunologi, den andra i mikrobiologi. Det var som att se Piff och Puff undervisa. Roliga och kunniga!

För första gången hade vi dessutom en föreläsning i det auditoriet som är förbehållen  kandidater. Det är stort vet ni, stort. Nu är vi inga små rookies längre, som måste sitta i en gammal sal med spygröna metallbänkar ute på universitet. Snart är det minsann breda vadderade sitsar, egna uppfällbara träbord framför oss och träpaneler på väggarna, som gäller. Lyx. 

3 COMMENT(S):

Oj.. jag blir mäkta förvånad. Ingen bild på den här lyxiga salen? O.o Är kameran död? blev den stulen av en apa? (Ja, How I met your mother)

 

:-P Lite töntigt att fotografera när alla är där? ..och jag har inte kamera med mig överallt..

 

Piff och Puff! Haha. Och härligt att ni blivit stora ponkar (och töser) så ni kan få det lite mer lyx. ;)

Jag håller med om folket. Allmänheten skiner upp mycket mer. Bara man går förbi någon ler man. Älskar sommaren och värmen. Fågelkvittret utanför fönstret och allt som hör till. Så härligt! =)