Closed Archives

År 2006, smekåret efter studenten. Ännu unga, naiva och omöjliga att stoppa. Världen låg för våra fötter. Inga berg var höga nog för att klättras över, inga odjur farligare än att kunna tämjas. Det var full aktivitet i smedjorna, och framtidsplanerna smiddes, stora som små.

Vänskapskretsen var ännu så när som intakt. Det var en stark cirkel, en obruten cirkel. Vuxenvärldens krav och förväntningar smög sig sakta på, men vi gick i armkrok för att bemöta den. Jag såg fram emot vuxenvärlden och allt vad den hade att erbjuda. Jag var aldrig rädd för en enda sekund, för jag hade både min rygg täckt och höger- samt vänsterflankerna skyddade. Vad hade jag att frukta?

Livet själv var min oövervinnerliga motståndare. Snart föll vi ifrån, vissa av oss tidigare än andra. Andra distanserade sig. En kedja är inte starkare än dess svagaste länk. Jag plockade upp bitarna och lade undan dem. Innesluten i mitt inre. I säker förvaring från yttre hot. Mycket ligger ännu däri. Bitvis tas de fram igen för att bearbetas och lätta på bagaget. Insikt kommer med åren.

Young blood.