The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Our baby is home!

Jag stod på perrongen idag med en riktigt, riktigt nervös förälder. Hon skuttade på plats och kunde inte lugna ner sig. Svettpärlorna täckte hela pannan, och blicken riktades hela tiden mot display-skärmen som informerade om att tåget var 13 minuter försenat! När tåget väl kom in på perrongen, sprang hon bredbent som när en bebis har gjort i blöjan, fram mot den lilla söta som steg av tåget!

Ut steg vår kära Ishita, efter två år i exil från kära Danskeland! Och den bredbenta föräldern är den högst ärade Aida Slatka. Aida babblade oavbrutet om att det är som när Brangelina först fick hem Zahara... her baby was home!

Kommer att bli så himla kul att ha henne här över långhelgen. Mycket kul är inplanerat. Och idag startade Aida med att försöka (tvinga) få oss till att spela in en filmsnutt/videoblogg. Hennes minneskort tog slut...

Bella.

4 COMMENT(S):

Haha, första två styckena var riktigt roligt. Tack för det! ^^

 

Och tack som frågar. Hemtjänsten går bra. Hittar bra, kör bil överallt. Lat som jag är. Haha. Ska jobba där imorgon 16 - 21. Men sedan är jag ledig i helgen, praktik måndag - fredag och ingenting nästa helg. Har avsagt mig allt jobb dessa två helger. Jobbat så hårt ändå. Ska bli skönt med leeedighet! Förstår dock inte hur man orkar ibland.. Vilket man inte gör heller. Bloggen tar ju en hel del tid den också. :-)

 

naaw, jag blir så rörd stivi!! du e så gullig!! /Ishi

 

Tack själv, Christoffer!

Inte gulligare än dig, Ishi! ;-)