The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Mer zen

Jag vet att man presterar som bäst med en aning stress inblandad, så är det med mig i alla fall. Så länge stressen hålls i schakt, är det en ohyggligt hjälpsam kamrat i tentapluggandet. Men det verkar vara en pågående trend att stressen kommer senare och senare för varje gång. Fråga mig inte varför jag är så lugn när jag egentligen borde hoppa på borden och dra mig i håret över allt som jag borde kunna men icke kan ännu.

Men nu är vi nästan inne i slutspurten av pluggandet igen. Högen av saker som måste genomgås ligger här bredvid mig och påminner mig om vilket dåligt samvete jag borde ha över den relativt dåliga insatsen på sista tid. Men det berör mig icke, även jag är mänsklig.

Det är nästan så att jag lever ett munkliv. Jag behöver inte yttra ett enda ord på en hel dag. Jag har dragit mig undan civilisationen och mediterar i ensamhet över mikrobiologins mångfacetterade involvering. Fokus, koncentration, uppmärksamhet. Kan det bli mer zen?

1 COMMENT(S):

Haha, stackaren då. Men snart har även du lite ledigt. Så det gäller att ligga i "den sista kvarten".

Och ja, jag skulle lyssnat på ditt råd med solskyddsfaktor. Jag brände mig inte sååå mycket. Men har börjat flagna som ... bara den på axlarna nu. Tur att man hade kostym på studenten, haha.

Nu ska jag läsa ikapp det jag har missat. Men jag lovar, jag ska inte kommentera. Du slipper mina långa essäer. ;)